Äntligen händer det nåt!!!


När jag fick veta min mammas nya diagnos som är Leukodystrofi, så ringde jag genast till Geria för att få kontakt med min läkare där, tyvärr så hade hon semester, men jag fick en telefontid med henne idag. Samma dag ringde jag till Neurologimottagningen för att höra om det fanns möjlighet att få ta det patogena blodprovet innan min tid hos neurologen, för att då ligga steget före och ha något mer konkret att gå på när vi ses. Jag fick svaret att det inte går eftersom neurologläkaren aldrig träffat mig.. Förstår dock inte vad det ska ha för betydelse. Jag förklarade att jag är så otroligt trött på all väntan, men det spelar ju ingen roll vad jag tycker...

Idag ringde min fantastiska läkare på Geria och vi pratade lite om min mammas diagnos och lite om hur jag tänker. Hon ville skicka en remiss till patologen men visste inte om hon kunde det som primärvårdsläkare och bad om att få återkomma under dagen, efter att hon undersökt hennes möjligheter att hjälpa mig. Efter en timme ringde hon tillbaka och undrade om jag kunde komma på en gång till Geria med min mammas journal. Jag kastade mig i bilen och åkte ner. Äntligen händer det nåt, tänkte jag. 

När jag kom till Geria mottogs jag med omtänksamhet och värdighet. Min läkare sa att hon frågat sin chef om de kunde hjälpa mig att slippa denna onödiga och ovärdiga väntan. (Provtagningen kostar tydligen flera tusen.) Chefen svarade att de självklart skulle visa lite mänsklighet och göra allt de kan för mig. Tack!! Tack för att det finns så underbara personer inom vården, och att de finns där för mig!
Läkaren frågade hur jag mår, både fysiskt och psykiskt. Vi läste igenom remissen och det kändes som att vi jobbade tillsammans mot ett gemensamt mål. Inte ofta sånt händer under läkarbesök...
Jag har nu lämnat blodprov och remissen är skickad. Ett steg närmare fastställandet av en diagnos...

Jag sitter nu med tårfyllda ögon när jag tänker tillbaka på min läkares uppriktiga engagemang och vilja att hjälpa mig. Jag vet att jag trots allt är lyckligt lottad!

#1 - - Anonym:

Underbart med läkare som verkligen bryr sig. Jag som mamma med en diagnos är ju så klart jätte orolig vad du har för sjukdom. Samma som mig eller något annat. Ärftligt eller..... ..??? Sk.a bli skönt när du är färdigt utredd. Ha en fin kväll. Massor med kramar från mamma. ❤ ❤

Svar:
Sandra Vulkan

#2 - - Anonym:

Ja, du är verkligen lykligt lottad men likväl värd det på alla sätt♡

Svar: Tack! ❤❤❤
Sandra Vulkan

#3 - - Anonym:

Vilken tur du har med din läkare, men det är du värd!

Svar: Tack! ❤
Sandra Vulkan

#4 - - Ninni:

Läser din blogg och hoppas du ska få svar snart. Kram

Svar: Tack för att du läser och för din omtanke! ❤ Kramar
Sandra Vulkan