vulkanskaslottet

Mina ständigt återkommande skov förstör mig helt när de helt obarmhärtigt och ovälkomna mosar in sig i min kropp. Smärtan som de för med sig gör mig extremt orkeslös och jag ser ut som ett vrak. Vet inte exakt hur många skov jag haft under året, men tror att detta är mitt tionde...

Natten till igår lördags, hemma hos Adam i Karlskrona, var inte alls så underbar som jag hade hoppats på. Jag somnade av utmattning, på grund av huvudvärken. Och frös hela natten, inte för att det var kallt i rummet (för det var det inte), utan det var mer som frossa av något slag. Vaknade flera gånger under natten och var inte det minsta utvilad när jag vaknade på morgonen. Självklart så var det jätte mysigt att hela familjen sov i samma rum och fanns så nära varandra...

Jag kämpade på med mina sista få krafter för att få en härlig förmiddag med Adam innan vi åkte hem igen. Det räckte till en Subway brunch och en kort sväng i en matbutik för att fylla upp Adams kyl och frys. Men sedan var jag helt slut. Sov i stort sätt hela vägen i bilen, i tre och en halv timme.

Fortsatte att frysa, trodde ett tag att jag hade feber, men nej det hade jag inte. Gick ner och la mig i bastun för att slippa frysa. Det var skönt! Jag mår alltid lite bättre i värme, skulle behöva flytta utomlands på vinterhalvåret...

Jag kunde inte följa med Örjan på vår väns 60 årsfest, vilket inte var så konstigt. Men lika trist varje gång som jag tvingas ändra mina planer.

Men som tur var så fick jag med mig Tindra in till sovrummet och vi kröp ner o sängen och kollade på Så mycket bättre. En tanke slog mig då, så där hyllade och boostade borde vi alla få bli någon gång i livet oavsett vilka gåvor vi besitter. Att få sina goda sidor och fina egenskaper bejakade och lyfta av andra måste ju kännas helt fantastiskt!! Tänka att få stå i centrum en hel kväll, som vid en möhippa/svensexa fast med ens kvaliteter som huvudämne...

Igår vaknade jag ännu en gång av alarm. Kände att smärtan var något lindrigare kvällen innan. Vilket gladde mig eftersom halva dagen betod av dansuppvisningar. Jag skulle klara att pallra mig dit och få se mina dansanta döttrar uppträda på scenen.

Jag är så otroligt stolt över mina fina barn! Så stolt och rörd så att tårarna rinner av ren lycka...

Helt slut och orkeslös landade jag i soffan när vi kom hem. Och där stannade jag tills det var dags att krypa ner i sängen, helt underbart att få lägga ner huvudet på kudden...

Vi tände första ljuset i adventsljusstaken och nu börjar nedräkning till självaste julafton 🎅