Att se det positiva i det svåra...

Vaknade med något lindrigare smärta i huvudet igår morse, men borta var den definitivt inte. Som vanligt så tog det ca en timme efter uppvaknandet innan jag kunde ta mig ur sängen. Solen sken på en klarblå himmel, vilket lättade upp mitt humör lite grann. Efter en mysig frukoststund tillsammans med Tindra (de övriga i familjen var inte synkade med oss) så gick jag ut och satte mig i gungstolen i uterummet och njöt när solens heta strålar träffade mitt ansikte och mina armar.

Hundarna busade med varandra på gräsmattan och äppelträdens gula löv singlade ner mot marken när höstvinden blåste lätt och fick grepp om dem. Det är poesi i levande form, speciellt för en trasig själ som behöver fånga varje litet tillfälle av dagen för att återfå hoppets magiska kraft...

Jag hittade en liten fjäril på golvet i uterummet, som tyvärr tappat all sin magiska kraft och gett upp i kampen mot det onda...

Men jag ger inte upp så lätt. Tänker att varje bakslag nog gör mig mer målmedveten och min envisa sida vill visa att här är jag och jag är inte en quitter! Min kurator sa i veckan till mig att jag har mycket att lära andra. Hon menade att jag är bra på att ta till vara på det positiva och leva här i nuet. T.ex så berättade jag att Örjan och jag bokat hotell för att fira vår bröllopsdag precis så som vi gjort alla år. Vi har bokat i Linköping så att vi inte behöver åka långt ifall jag inte mår så bra. Dessutom ligger de flesta restauranger och krogar intill hotellet. Jag förklarade att det värsta som kan hända är att vi blir liggandes på rummet hela tiden om jag har en jobbig period. Det var då hon sa att jag har mycket att lära andra... Att min historia sedan 10 januari i år, är värd att berättas och kan hjälpa andra att inte falla alltför djupt ner i depressionsgropen. Kanske är det så, det hoppas jag iallafall, för då får allt en mening...

Solen gick i moln en stund på eftermiddagen. Då passade jag på att grädda våffla till ungdomarna och så gjorde jag Rawfood-godis (något jag planerat att göra i några veckor, allt var inhandlat så det var bara att köra på). Det blev riktigt gott godis, en blandning mellan kladdkaka och chokladboll fast otroligt mycket nyttigare. Kan bjuda på receptet en annan dag för nu orkar jag inte tänka så mycket mer...

Dagen avslutades med myskväll tillsammans med fina Mickis med familj, tacos, Mickis supergoda efterrätt och "Så mycket bättre". Mycket bättre kan det inte bli!!

3 kommentarer publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom;
Taggar: Diagnosutredning, Fjäril, Fånga dagen, Neuroinflammatorisk sjukdom, Neurologisk sjukdom, Sjukdom
#1 - - Anonym:

Tack för en supermysig kväll och mycket god "chokladboll" 😀 ❤/ Mikaela

Svar: Tack själva!! 😘😍 Kramar
Sandra Vulkan

#2 - - Mamma ❤❤❤:

Härligt att du är positiv i det negativa. Du skriver så bra/fint. Håller med din kurator att du verkligen skulle kunna hjälpa andra människor som har det svårt. Så har du ju varit sen du var barn/ungdom. Hoppas att söndagen blir en bra dag för dig. Kram ❤ ❤ 🌞 🌞 🍁🍁

Svar: Tack mamma! ❤❤ Kramar
Sandra Vulkan

#3 - - Anonym:

Du låter så positiv trots allt! Kramar Tori 🌹🌻💮🍁🍂🍃

Svar: Ja, vissa dagar är allt bara skit men oftast så försöker jag att de det från den ljusa sidan och då blir allt lite bättre. ❤ Kramar
Sandra Vulkan