Det här är inte jag!
Mörka, förbjudna, farliga tankar har börjat att dyka upp dagar då det är extra tungt. Depressionen har intagit en ny dimension och jag ramlar dit allt oftare...
Jag är i vanliga fall en positiv person, (vilket kanske inte alltid syns i mina inlägg)så att ens tänka att jag skulle vilja somna in och aldrig mera vakna, är så otroligt främmande för mig. Inte ens de gånger som jag fått mina helvetiska huvudvärksattacker eller när jag känner mig väldigt deprimerad har jag tänkt något så hemskt. Så nu när dessa otillåtna tankar infekterar mitt sinne, trots att jag inte har så ont utan bara känner mig så sjukt trött, så blir jag orolig på riktigt. Det här är inte jag!
Ringde därför till Neurologimottagningen igår och bad om att få sluta med Lyrican, som jag anser är boven i detta. Att detta är en biverkning råder det inga tvivel om.
Jag har nu, om bara en liten stund, en inbokad telefontid med min neurolog. Hoppas nu att han förstår att jag vill sätta ut medicinen så fort som möjligt, så att jag kan få gå tillbaka och bli mitt något positivare jag men som ändå klagar och gråter till och från... Mitt liv är trots min ovissa sjukdom värt att leva och njuta!!
Gårdagen blev en dag med mycket vila tillsammans med Engla som även hon hade huvudvärk. Skönt att värktabletter fungerar på henne så hon slipper att ha ont i onödan. Fick dock en klump i magen och förstod att jag alltid kommer att känna denna oro varje gång som barnen får ont i huvudet... Oro som bottnar i den rädsla som jag känner över att det jag har kan drabba dem. En oro som jag än så länge inte vet om den har någon verklighetsförankring...
Men så jobbigt det låter. Hoppas ni kommer fram till något bra läkaren och du! Många kramar Tori