December har gått alltför fort...

Precis som rubriken lyder så har december månad bara rusat förbi, om bara FYRA dagar är det julafton!! Vad hände?? Strax innan jag och Örjan åkte till London (30/11 - 3/12) så hände jag upp adventsstjärnor och ställde fram adventsljusstakar i våra fönster, så att när vi kom hem och det var 1:a advent så skulle vi vara i fas. Allt bra so far. Men då vi var mitt i renoveringen av Tindras rum med några av hennes möbler i vardagsrummet så fanns ingen plats för någon julgran just då. Pepparkakor och pepparkakskonstruktioner bakades, minigranar placerades ut och nejlikoapelsiner skapades, och doften av jul fyllde vårt hus. Men sen tog det tydligen stopp där. Tiden har inte riktigt varit på vår sida. Eller rättare sagt så har vi alla prioriterat annat, som renovering, träning och hästlivet. Så igår enades vi här hemma om att det inte ens är någon idé att plocka fram julgran och julgranspynt eftersom barnen inte kommer att bara hemma här över jul och nyår. Vi firar jul tillsammans hemma hos mina föräldrar dagen före nyårsafton. Och Örjan och jag som ska vara hemma nu under julhelgen känner inget behov av att ha en julgran och inga tomtar heller för den delen. Låter kanske tråkigt, men det känns bara skönt att slippa plocka fram för att sedan om ett par veckor plocka bort allt igen, speciellt när vi inte saknar det alls just nu. Visst är det trist att julkänslan inte har infunnit sig ordentligt men samtidigt behagligt att inte känna någon julstress alls. 



Kram på er alla underbara människor som läser, kommenterar och/eller klickar på hjärtat här nedan!!!! ❤⬇
#1 - - Anonym:

Jag tycker ni gör helt rätt. Kramar Tori

Svar: Tack! ❤ KRAMAR
Sandra Vulkan

#2 - - Mamma 🎅🎅🎄🎄💖💖:

Det blir ju jul iallafall. Gran och tomtar får ni se hos oss när ni kommer till nyår. Ha en fin dag. Kramelikram ❤❤❤

Svar: Ja, så tänker vi med! ❤❤ Kramar
Sandra Vulkan

#3 - - Patricia:

Hej! Jag måste bara skriva ngr rader till dig. Jag läste ofta din blogg för kanske ett år sedan,sedan glömde jag på ngt sätt bort den, inte bara din,det var flera jag följde men jag minskade ner min datoranvändning så därför blev det så. Jag minns att jag led såå fruktansvärt med dig, ibland grät jag när jag läste det du skrev.
Mitt i allt imorse kom jag att tänka på dig,varför vet jag inte. Först kom jag inte ihåg vad din blogg heter men plötsligt ploppade det upp i min skalle. Har bara läst ngr av dina senaste inlägg men kommer inte riktigt fram till om du fått ngn "riktig" diagnos eller inte men däremot såg jag dina bilder och kan konstatera att du verkar MYCKET bättre idag. Lite konstigt att man kan bli så berörd av en främmande människas berättelse men sån är jag. Önskar dig allt gott✨/Patricia

Svar: Åh tusen tack för att du tog dig tid att skriva till mig! Det värmer så otroligt mycket vill jag att du ska veta.
Nej jag har inte fått någon klar diagnos men typ Leukodystrofi är det som forskarteamet tror just nu. (Forskarteamet är en professor i neurologi, en överläkare i klinisk genetik och en forskare i genetiska avvikelser i Uppsala.)
Och Ja! Jag mår mycket bättre än för bara ett halvår sedan. Jag jobbar 75% och är nästan aldrig hemma från jobbet pga skov, jag orkar hjälpa döttrarna med ponnyn som vi köpte i september och har börjat träna på gym för att bygga upp min kropp och få bättre kondition.
Jag har fått tillbaka mitt liv nästan helt!
Hoppas att du vill fortsätta att läsa mina inlägg!
Kramar i mängder till dig ❤
Sandra Vulkan

#4 - - Anonym:

Bra beslut❤/Mikaela

Svar: ❤👍
Sandra Vulkan