vulkanskaslottet

Nästa gång som jag "vaknar" hör jag att mina döttrar är uppe och gör sig iordning inför dagens julavslutning i skolorna. Jag ropar viskande på Tindra, som jag hör är närmast. Jag ber henne att ta min telefon och ringa till mitt jobb och sjukanmäla mig. "Hej jag heter Tindra och är dotter till Sandra Vulkan. Mamma kan inte komma till jobbet idag för hon har jätteont i huvudet." Än en gång fick hon axla ansvaret att ringa dessa samtal. Men denna gång märker jag att hon inte mår det minsta dåligt över detta. Istället visar hon upp sina vackra lösnaglar som matchar den fina svarta klänningen med lite guldiga paljetter på axelbanden. Hon strålar och för en stund är detta det enda som betyder något och jag ler trots den överjävliga huvudvärken... Jag hör sedan dem säga hejdå innan jag somnar om.

När jag sedan vaknar upp ca en timme senare är tröttheten, som bott i mig de senaste veckorna, som gott som bortblåst. Min huvudvärk är lite mildare och jag känner återigen hopp om livet. Lite extra sömn har gjort mig gott! Jag tänker att detta blir ett milt skov som förhoppningsvis redan börjar fasas ut. Blir peppad av mina underbara vänner (både irl och på instagram) och familj. Denna peppning gör mig starkare och tränger bort ångesten som försöker att slå sig fram till mitt medvetande. Tack för att ni finns i mitt liv!!! ❤ Det betyder så otroligt mycket att slippa känna mig ensam i smärtan och sorgen över att inte vara helt frisk!

När Tindra kom hem från avslutningen bestämde jag mig för att göra denna dag till en mysig dag. (Imorgon åker Engla och Tindra till Enköping för en vecka, de ska fira jul med deras pappa bl.a.) Då Tindra fått en dubbelsäng i sitt rum så åkte vi till Jysk och köpte ett dubbeltäcke, sängkappa och lakan till sängen, gardiner och tavelramar. Vi passade även på att ta en crepeslunch på vårt favvocafé Habiba. Huvudvärken pockade på uppmärksamhet men mysfaktorn var så hög att det inte störde mig nämnvärt. Men efteråt var jag helt slut, energibatteriet behövde laddas upp igen. Vila i soffan blev bästa medicinen.

Kvällen blev precis så mysig som hoppats på. God mat, mys i soffan med tända ljus och ett par stora koppar te tillsammans med mina älskade.

Smärtan? Den låtsades vi inte om. Men den såg till att jag gick och la mig lite tidigare än vanligt på en fredags kväll. Det gjorde inget för jag har mått mycket sämre än igår och det vände betydligt mycket tidigare än vad vi är vana vid när skoven slår till. Jag mådde faktiskt ganska så bra psykiskt också så pass bra att somnade med stora förhoppningar om en riktigt bra morgondag...

Kramar till er alla fantastiska empatiska individer!!! ❤