vulkanskaslottet

Jag var inte en bra pedagog igår, kort stubin och tålamod som var så gott som obefintlig. Min arga röst hördes mycket oftare än vanligt. Inte ens vårt goda och fina julbord fick mig på gott humör. Stackars barn, tänkte jag när jag satte mig i bilen och åkte hem. Men jag hade gjort så gott som jag kunde...

Då Engla behövde ut och rida Theo så behövde ju jag skjutsa ut henne dit. I vanliga fall så brukar jag powerwalka eller bara vara sällskap till Engla eller de andra djuren medan Engla rider. Men igår hade jag med mig en filt och en kudde, som fick bli ett med mig i baksätet på min bil. Jag somnade på två sekunder. Strax innan sömnen omslöt mig domnade mina kinder bort, båda två. Det kändes inte riktigt som de tidigare tillfällena som mina domningar kommit, utan det förekoms av en stickande känsla som sedan övergick i bortdomningar. Väldigt obehagligt. Engla väckte mig när det var dags att köra hemåt. Jag var svårväckt och darrig efter en hemsk dröm som bitit sig fast och skapat lite ångest. Något omtöcknad tog jag oss hem. 

Kvällen blev inte riktigt som jag tänkt, huvudvärken blev bara värre och värre. Nu fanns det inte längre någon tvekan på om det var ett skovsymtom eller inte. Verkligheten kom tillslut ifatt mig. Den verklighet som jag försökt att förtränga under flera månader. Återigen chockeras jag av tanken att jag faktiskt på riktigt är sjuk... Märkligt att jag inte kommit längre i denna bearbetningsfas. Förnekelsen hittar så enkelt in i mitt medvetande och i mitt liv. Det är skönt att bara vara och låtsas som om ingenting de dagar som huvudvärken är hanterbar. 

Tänkte igår kväll att ett varmt bad hade varit skönt, men jag tog mig aldrig för att resa mig ur soffan för att förbereda på ett bad. Inte heller bad jag någon annan i familjen om hjälp, berättade inte ens hur dåligt jag faktiskt mådde... Men jag har som mål att badet ska bli verklighet idag istället. Och förhoppningsvis meditera mig bort lite då som jag gjorde i början av min tid som sjuk.

Tack för all kärlek och omtanke som ni ger mig när ni skriver en kommentar och/eller klickar på hjärtat i slutet av mina inlägg!! 

Kramar i mängder till er alla läsare // Sandra