vulkanskaslottet

Jag var svintrött när alarmet gjorde sitt bästa för att väcka mig igår morse. För första gången var det Örjan som fick putta liv i mig, annars brukar det alltid vara tvärtom. Jag tog mig till sist upp ur sängen och in i duschen. Jag vaknade till ordentligt och märkte till min stora glädje att torsdagens extrema trötthet och orkeslöshet hade lämnat min kropp för denna gång. Absolut den snabbaste återhämtningen någonsin!! 

Hade redan i torsdagskväll tänkt ut gårdagens outfit, men hittade inte min vita favoritblus. Påmindes om att den varit försvunnen en längre tid och att jag i omgångar letat igenom mina garderober efter den. Irriterat struntade jag i klädbekymret och gick istället in i badrummet och rakade benen och borstade tänderna. Medan jag stod där o badrummet så kom jag på att jag missat att kolla bakom en tavla som står på en stol i vårt soon-to-be dressingroom. Och där bakom hängde inte bara den eftersökta blusen, utan även några av mina mest använda klänningar mm. Beslutade mig för en ljuvligt gammelrosa klänning, som jag dessutom fick komplimanger över att jag passar så bra i den av flera på mitt älskade jobb.  

Det blev en härlig dag på jobbet, både med barnen och kollegorna och för att jag hann med några måsten innan min semester nummer 2 startade. Underbart väder bidrog såklart till att dagen blev ännu bättre!

Efter jobbet åkte jag, Adam och hans klasskompis Alex till mataffären för att bunkra mat och dryck till första semesterveckan till sjöss. Skönt att ha hjälp av två pigga och glada ungdomar! På Systembolaget blev jag enormt egoboostad av kassörskan som vänligt bad om att gå se min legitimation. Ett stort leende som inte gick att dölja växte på mitt ansikte när jag lika vänligt lämnade över mitt körkort. Det bör tilläggas att det inte var någon gammal person bakom kassan, utan en ung kvinna i 25 - årsåldern. Adam ställde sig bredvid mig och frågade om jag blev stolt över mig själv. Såklart att jag blev!! Vem hade inte blivit det som fyllt 40 år nyligen??? Jag berättade för kassörskan att detta var min son. Hon log och så att vi är lika varandra, men att vi mer ser ut som syskon. Smått dansande gick jag ut från butiken, även om jag egentligen hade velat göra hoppsasteg och sjunga något glatt högt. Så till Adam och Alex att detta var helt klart värt att göra med glass, speciellt en solig dag som igår.

Vi åkte hem med maten och drog sedan ner till kanalen och Göta Glassar. Just när jag valt smaker på mina glaskulor kom en av dem som jobbar där in med en låda med kolaglass. Den såg så god ut att jag bytte ut en av dem jag valt till just kolaglass. Och ett bättre väl hade jag inte kunnat göra. Det var, utan att överdriva, den godaste glass jag någonsin ätit! Kommer alltid att äta den hädanefter. 

Hallå!!!! Du glömmer väl inte att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg? ❤☟