vulkanskaslottet - Ett litet bakslag och ångestens grepp om mig...

Ett litet bakslag och ångestens grepp om mig...

Strax efter att jag skrev gårdagens inlägg i lördagskväll kom den extrema huvudvärken krypande. Yrseln slog till och jag var tvungen att lägga mig på vardagsrumsmattan för att inte rasa ofrivilligt när jag reste mig från soffan för att hämta min medicin i köket. Örjans medlidsamma blick sa mig att jag såg riktigt risig ut...

Vi hade filmkväll här hemma i lördags, mysigt efter tre veckor till havs. Och välbehövligt efter att ha packat ur båten, alltså kläder och mat.

Men då huvudvärken bara blev värre och värre så flyttade vi in oss i sovrummet, Örjan och jag. Jag låg och vred och vände på mig av smärtan. Skönt dock att ha Örjan så nära, även om jag oftast föredrar att vara själv när jag inte kan dölja mina plågor. Örjans hand som smekte min rygg lugnade min ångest och fick mig tillslut att somna och ta mig till drömmarnas värld.

Mådde lite bättre när jag vaknade igår morse efter tio till elva timmars sömn. Det tog dock en timme för mig att vakna ordentligt för att orka stiga upp. Trots att huvudvärken var mildare än kvällen innan så hängde sig ångesten kvar. Vet inte varför riktigt, kanske beror det på att jag mått så bra under sommaren och kvällens bakslag golvade mig ordagrant. Eller för att Örjan börjar jobba idag. Eller för att jag i förrgår genomlevde hela min tid som sjuk när jag sammanfattade denna tid i blogginlägget. Eller alla "måsten" så som flera högar smutstvätt, dammiga golv, tomt kylskåp och ouppackade semesterväskor signalerar. Även om vi är flera i familjen så är det nog bara jag som mår dåligt av att se allt... Oavsett varför så var gårdagen inte en av mina bättre dagar. Även om alla i familjen drog sitt strå till stacken.

Jag gjorde det bästa av situationen och la mig i solen ute på gräsmattan. Jag lyssnade på bilarnas brummande borta på E22:an vilket förvånade nog var väldigt sövande. En gräshoppa och en humla gjorde mig sällskap och deras ljud blandades vackert med trafikens ljud. Jag somnade och sov oroligt en stund. Vaknade något mer utvilad men ångesten vägrade att släppa sitt grepp om mig. Men tårarna och gråten höll sig inom mig...

Om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke så klicka på hjärtat här nedan ❤⬇ Tack på förhand!!