Uppmärksamma guldkanterna i vardagen...
Vaknade vid åtta tiden igår av att Örjan frukostslamrade sådär härligt smygande. Jag steg upp och gjorde mig redo för en kopp te och en smörgås i solen i sittbrunn. Adam och Engla sov ännu gott i fören. (De sov ändå till strax före tolv.)
Efter frukosten gick vi upp på berget och satte oss i varsin stol och lapade i oss solens underbara strålar och samtidigt flämtade vinden oss precis lagom mycket.
En vacker inredningstidning, sol, en läskande cider och Sommarpratare på radion gjorde dagen helt perfekt. Hundarna fick ännu en heldag ute. Barnen badade och tog sig en tur med Adams båt till Tyrislöt för att äta glass. En guldkant i livet...
Jag vet inte om min orkeslöshet dragit sin kos eller om jag inte märker av den nu, då jag inte gjort många handtag sedan i tisdags eftermiddag... Tröttheten kommer bara på besök på kvällarna, vilket känns helt okej för då kan jag bara krypa ner i kojen och sova. Tänk vad underbart just en sån sak är, att få lägga sig och sova när en är sådär trött. Och samtidigt veta att de en älskar mest bara sitter någon meter ifrån en... Ännu en guldkant värd att belysas! Livet är fullt av dem om vi bara är uppmärksamma!!
Vad mysigt ni har det. Var det inte Adam och Tindra som sov så gott på förmiddagen? ?? 😀😀😍😍