vulkanskaslottet

Huvudet gick in i strejk igår och det var omöjligt att förhandla till mig ett behagligare tillstånd. Det pulserade och molade inifrån, ett kraftigt tryck uppifrån och bakom höger öga och kindben och en knivskarp smärta från tinning till tinning. Smärtan blev värre och värre. Samtidigt kom yrseln och oförmågan att tänka helt klart. Min ständigt närvarande trötthet förvärrades och jag blev totalt orkeslös. Vila, vila och mer vila skrek kroppen efter. Jag la mig i soffan och sov i ett par timmar. Så skönt att jag fick sova en stund och på så vis slippa känna det onda. Varje gång som jag ställde mig upp fick jag en väldig yrsel, nästintill svimfärdig. Jesica sa åt mig att jag måste ta en halv tablett Panocod när jag känner att smärtan stegrar, smärta är ett onödigt ont som ska lindras om det går. Jag måste erkänna att jag inte hade en tanke på dessa tabletter, förträngt dem, troligen på grund av att jag tycker att de är lite obehagliga och kanske av rädsla att bli beroende... Men tillslut kände jag att jag var tvungen att ta en halv tablett. Och det var jag glad över lite senare mot kvällen när Panocoden jagat bort nästan all huvudvärk. 

Tänker att jag egentligen hade på känn att gårdagen skulle bli dålig redan när jag vaknade. Men då jag sov lite längre än vad jag hade tänkt så fick jag det lite stressigt på morgonen och tillät mig inte att fundera om jag skulle klara att jobba eller ej. Och jag klarade ju faktiskt att jobba mina fyra timmar. Huvudvärken blev riktigt bråkig först efter tre timmar, även om jag inte var så super aktiv över huvudtaget under arbetsdagen. Och jag klarade att köra hem utan några större problem. Om jag hade sagt till om en kort återhämtningspaus på jobbet så hade jag kanske sluppit den värsta huvudvärken, eller också har det ingen betydelse alls när det väl har börjat...? 

Klicka gärna på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke! ❤⬇ Tack på förhand!!