Att än en morgon vakna och inse att det blir ytterligare en dag hemma med den knivskarpa huvudvärken är så tungt... Allt jag vill är att få må hyfsat bra och få åka in till mitt älskade jobb, till alla mina fina kollegor och underbara barn. Jo, visst går det åt rätt håll, det känner jag och orkeslösheten börjar ge vika för en gnutta energi, men det går alldeles på tok för långsamt!
Ska jag behöva må så här efter varje dysportbehandling (Botox injektionerna)??? För nu vet jag med 99,9% säkerhet att mitt nuvarande mående beror på dem, då det blivit såhär en till två veckor efter behandlingen alla tre gångerna som jag fått dem. Har även pratat med andra som även de mår sämre efter sprutorna. Det kan inte vara en slump. Vid tillfälle nummer två tyckte jag att det blev en markant skillnad i mitt mående (positivt) cirka fyra veckor efter behandlingen och att det var så till ett par veckor före behandling nummer tre (den senaste). Och om det beror på botoxen så är det helt klart värt att må så här i några dagar... Men inte annars. Är det någon annan som har erfarenhet av dessa behandlingar som vill berätta om det så får du/ni gärna skriva en kommentar här eller maila mig:
[email protected] 
Min gårdag spenderades i sängen och i soffan, med en ljudbok i öronen. Suget efter sötsaker och viss mat började komma tillbaka, ett tydligt tecken på att jag är på väg tillbaka från helvetet. Men då jag blev helt slut av att hasa omkring här hemma så ville jag inte ha allt för stora förhoppningar på att vakna och känna mig så gott som symtomfri, det gör mig bara besviken...
Jag tog mig även ett långt hett bad under gårdagen, det orkade jag inte de tidigare dagarna i veckan. Så njutfullt att få sänka ner kroppen i det varma vattnet samtidigt som det snöar/regnar utanför fönstret.
Tyvärr så fick jag lov att inse att jag inte orkade att gå på en författar föreläsning som jag köpt biljett till. Jag skulle ha gått dit med Bettan på jobbet och jag är säker på att det skulle ha blivit jätte trevligt. Författaren är feministen Nina Björk som skrivit bland annat "Under det rosa täcket", "Sirenernas sång", "Lyckliga i alla sina dagar" och nu senast "Drömmen om det röda". Jag har länge sett fram emot denna kväll och så blev det inget av det för min del.
Under gårdagskvällen bestämde jag mig för att testa min ork lite grann, för att veta vart jag står nu. Detta gjorde jag genom att laga mat till mig själv och familjen. Färdigpanerad fisk och pulvermos och en liten sallad. Inget avancerat alls. Och inte så nyttigt heller. Men det tog slut på all min lilla energi. Helt sjukt, jag stod ju bara vid spisen och vände på fiskarna i stekpannan och vispade ner pulvret i kastrullen... Jag dukade inte ens bordet! Insikten att det kommer att ta mer tid denna gång kändes som en örfil. Tror att det är extra jobbigt denna gång just på grund av att jag mått hyfsat bra i cirka två månader. Väntar nu på att neurologen ska ringa mig och besluta om min fortsatta sjukskrivning. Ska då passa på att fråga mer om mitt nuvarande mående och bestämma om/när nästa behandling ska ske...
Och som vanligt ber jag er att klicka på hjärtat här nedan, antingen för att ni gillar inlägget och/eller om ni vill visa er omtanke... ❤⬇ Tack på förhand!
❤❤❤/ Mikaela