Som en saktagående berg-och dalbana...

Försov mig nästan igår morse, sov igenom det första alarmet. Tur att jag sätter flera larm. Den första förnimmelsen som mötte mig när jag började att vakna, var en skarp smärta i huvudet. Men den var inte helvetisk vilket fick mig att kämpa mig upp och ta mig till jobbet. Febern höll sig låg så energin började komma tillbaka till mig under förmiddagen. Dagen rullade på bra, mycket på grund av att jag hade möjlighet att fixa med ateljémiljön. Såna arbetsuppgifter kan ibland verka vara stressiga, men jag hamnar då i ett flow och den "städade" miljön leder till ett lugn hos mig. 


Självklart så tog arbetsdagen även på min ork, speciellt då huvudvärken blev lite värre igen under eftermiddagen. Så det blev till att åka hem och bara slappa i soffan. Så återigen en vilodag för mig... Men imorgon hoppas jag på att jag orkar träna lite iallafall. 

Hur som helst så är jag väldigt glad över att min motivation är så stark så att jag drivs till att testa jobba trots dåliga dagar. För ett halvår sedan så hade jag nog inte ens tagit mig ur sängen med den huvudvärken som jag hade igår morse. Då visste jag att jag bara skulle bli sämre och sämre innan det till slut skulle börja att vända. Nu vet jag att det till och med kan vända till rätt håll redan efter några timmar så det är värt att chansa. Det om något, kära vänner, är ett stort framsteg!! 

Jag blir mycket glad över att ni är flera som väljer att klicka på hjärtat här nedan när ni gillar mina inlägg och när ni vill visa er omtanke! Tusen tack för Det!!! 😚😚😚

2 kommentarer publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom;
Taggar: Diagnosutredning, Feber, Kronisk huvudvärk, Leukodystrofi, Mitt älskade jobb, Motivation, Neuroinflammatorisk sjukdom, Neurologisk sjukdom, Orkeslöshet, Selfie, Sjukdom
#1 - - Anonym:

😘/Mikaela

Svar: 😚😚😚
Sandra Vulkan

#2 - - Mamma 😍😍:

Godmorgon till en kall och mörk start på onsdagen. Hoppas att du får en fin och lugn dag. Kram ❤

Svar: Kramar ❤❤
Sandra Vulkan