Tröttheten ser till att kroppen får vila...
Startade gårdagen med ett träningspass för mage och rumpa. Körde på rätt så hårt då jag endadt hade ca en halvtimme på mig. Det är det näst bästa sättet att börja dagen på, det bästa är en löprunda men vädret tillät inte riktigt det trodde jag innan jag insåg att det var mycket mildare ute än de tidigare dagarna.
Hade ännu en riktigt bra dag på jobbet, där det blev mycket gjort under våran veckoreflektion. Jag åkte hemåt strax efter 15 och röjde lite inför besöket av underbara Tessan, som dök upp här vid 18-tiden. Som jag har längtat efter henne. Jag är så otroligr glad över att ha en sådan fin vän som hon i mitt liv. Vi köpte hem sushi och pizza och satt sedan pratade om allt möjligt.
Tröttheten slog till med full kraft och jag var tvungen att krypa ner i sängen långt innan jag egentligen önskat. Men medicinen och kroppen samarbetade bra och såg till att jag fick den sömn och vila som jag så väl behövde. Rent intellektuellt så vet jag att detta är ett måste för att jag ska hålla även nästkommande dag, men mina känslor är inte alltid med på detta, besvikelsen över att inte själv råda över detta är ofta stor...
Klicka gärna på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke ❤⬇ Tack på förhand!!
Tack för dina fina ord Sandra... Det blir ju så sällan nu när vi bor rätt långt ifrån varandra!
Och beträffande tröttheten var jag lika redo för att krypa till kojs, det är inte många fredagvällar jag är vaken till efter klockan 23!
Kram