Jag slinker in i köket med lite disk och ingen märker knappt för en stund att jag är borta. Jag behöver komma bort från sorlet ett tag för att återhämta mig. Jag har blivit oerhört bra på att obemärkt få mig dessa lugna stunder av "vila". På jobbet kan jag ta hand om frukost- eller mellanmålsdisken eller sätta mig och klippa/montera dokumentationer eller förbereda en utmaning till barnen.
Vi har kalas för Tindra som fyllde 12 år i veckan. Mina föräldrar och deras/våra vänner har åkt till oss från Enköping för att fira henne. Det blir lätt glatt och pratigt på kalas och mitt huvud klarar inte att sortera allt surr och sorl som blir. Missförstå mig inte nu, jag älskar kalas och allt som hör till. Men jag har varit på fötterna i under många timmar idag och det tar ut sin rätt...
Alarmet ringer klockan 05.30 och jag snoozar i en halvtimme innan jag går upp för att göra Tindras 12-års tårta. Hon ska få sig en tårta som föreställer Lisa Simpson från den tecknade Tv-serien "The Simpsons" som hon älskar att bänka sig framför. Och som vanligt i vårt hem så är tårtan hemlig för födelsedagsbarnet fram till att den serveras. Jag är måttligt nöjd med den men känner att jag inte hinner lägga mer tid på den.
Jag går och väcker Engla och Tindra 07.00. 45 minuter senare sitter vi i bilen på väg till Theo och alla de andra djuren på gården. Engla och Tindra hämtar Theo och Mysak i hagen medan jag går för att utfodra fåren, baggarna och tjurkalven. Jag har fått order om att hämta baggarna och tjurkalven som delar hage, till matplatsen och tyvärr så befinner de sig långt bort på andra sidan. Jag går in i hagen och letar reda på dem och känner mig lugn och harmonisk. Men när de får syn på mig och hinken med allt bröd som de ska få av mig så börjar de att springa mot mig i full fart. Jag vet att ledarbaggen kan stångas och böka så jag gör mig stor och låter högt mot honom. Tyvärr så verkar han inte uppfatta mig som speciellt stor och rusar mot mig. Jag lyckas hoppa över elstängslet precis i rättan tid. Då vi fortfarande inte befinner oss på rätt plats så börjar jag att gå runt hagen precis utanför staketet och lockar med mig dem. Hagen är större än vad jag trott och det blir en svettig rask promenad innan vi äntligen är där maten ska serveras. Fåren är det lättare att samarbeta med då de redan står och väntar på mig. Tack för det! Kvinnor kan!!
Medan Theo och Mysak blir ompysslade så utfodrar jag även några katter, en ko och ett flertal höns. Jag går här och myser och låtsas att det är min egen gård. Kon är så go och redo att föda en liten kalv när som helst. Jag hoppas i hemlighet nervöst att det ska ske just nu, när vi är här. Det skulle ju vara så otroligt häftigt att få vara med om det! Men kon står här och äter i godan ro. Jag suckar av medlidsamhet över det som komma skall och klappar henne på hennes nyfikna och fuktiga mule och jag får ett Mu till tack.
Tindra rider Theo idag och Engla Mysak. De rider på en grön äng och solen skiner på oss alla från en sommarhimmel med få lätta moln. Lyckoruset i min kropp bubblar och jag kan inte låta bli att le. Leendet försvinner dock rätt så snabbt när Engla blir arg för att Mysak vägrar att lyssna på henne. Vi byter av varandra. Jag skrittar lite försiktigt, jag är ju inte så världsvan på detta direkt. Men jag vill så gärna få vinden att fläta på det lilla håret som sticker ut under hjälmen. Jag skänklar på och smackar med min mun. Och när Theo och Tindra rider förbi oss så får Mysak upp farten. Vi travar och fattar sedan galopp. Det pirrar i magen på mig och jag njuter av det samspel som vi har med varandra, Mysak och jag. Jag ropar glatt till Tindra: "Titta jag galopperar, jag galopperar!!!" likt ett barn som lär sig att cykla utan stödhjul. Nu vill Tindra låta Engla rida Theo för att göra henne glad. Och ingen är gladare än Engla. Tindra får sin Mysak och jag är tillbaka på mina egna fötter i gräset.
Hovslagaren kommer och skor om Theo och verkar de bakre skolösa hovarna. Theo sköter sig exemplariskt, vår fina duktiga lilla ponny.
När vi kommer hem och duschat så ställer jag mig i köket och bakar mina underbara Rawfood Kladdkaka-snickers som jag kan äta ifall jag får något sug, och även min familj såklart.
Allt detta händer innan kalaset klockan 12.30 så ni förstår säkert att jag blev trött efter några timmars kalasande...
Men jag ångrar inte en minut av min lördag. Och vila hann jag med under kvällen och under mina micropauser...
Om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke så klicka gärna på hjärtat här nedan ❤⬇ Tack snälla du!!
Det är härligt med kalas, men vad bra att du vilade lite också😀/Mikaela