vulkanskaslottet

Att vi har blivit hästägare kan nog inte ha gått någon förbi... Vi är lyckliga över detta och lyckligast av oss alla är Engla, det går det inte att ta miste på. Hennes ögon glittrar på ett magiskt skimrande sätt. Hennes leenden lyser upp hennes ansikte som om hon ständigt gick med ett ljus framför sig. Vet inte om jag någonsin sett henne så glad tidigare, jo förresten, den dagen då Tindra föddes och Engla äntligen fick hålla bebisen som legat så länge i mammas mage. Då lös hela hon av lycka och stolthet över att hon fått en lillasyster och att hon själv blivit storasyster. Så rent krasst så har jag inte sett henne så här skinande glad på snart 12 år... Inte för att hon varit ledsen och deprimerad däremellan, men under mitt år som sjuk så har det såklart varit tungt för oss alla. Även om Engla inte är den som pratat om det eller visat tydligt att det varit jobbigt så är det klart att hon tagit det hårt... Jag minns att jag som barn blev orolig och ledsen bara av att min mamma ibland blev sjuk med hostattacker som nästan lät som att hon satt något i halsen och skulle kvävas. Detta efter att jag en gång satte en godis i halsen under ett besök hos min farmor i Jämtland och min pappa räddade mig i sista sekund. En väldigt obehaglig upplevelse som satt djupa spår både i mig och min pappa. 

Och nu när jag mår betydligt bättre och nu när Engla äntligen har fått det som hon har drömt om i hela sitt liv, en egen häst, så är det så underbart att få se hennes glädje stråla starkare än solen själv. Min älskade fantastiska Engla! ❤ 

Tränings notis: Förutom gårdagens ridtur så gjorde jag 300 lårpress med fötterna tätt ihop och 300 benpress med tåduttar. Och dessa körde jag med mitt miniband med mest motstånd. Dessutom gick /dansade jag omkring här hemma med och utan minibandet runt mina lår till nostalgilåtar med t.ex Rednex och Technotronic..

Hej! Du glömmer väl inte att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke? ❤⬇ Tack snälla du!