Mitt i ett skov...

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom;

"Mamma jag har jätte ont i magen..." Jag vaknar av dessa ord. Klockan är strax efter 9 och jag har sovit igenom alarmet vid 6.30. Vilket jag inte är ett dugg förvånad över eftersom min huvudvärk är otroligt smärtsam och för att jag drogade mig med Panocod innan jag somnade för natten. (Är lättad över att jag förvarnade en kollega innan jag somnade att om jag inte ringer före 7.30 så kommer jag inte till jobbet.)


Tindra har krupit ner på Örjans plats i sängen och ligger och jämrar sig. Det tar tid (ca en halvtimme) för mig att vakna till ordentligt för att orka ta mig ur sängen. Vi bestämmer oss för att klä på oss och åka ner till Lättakuten på Geria vårdcentral. Och en halvtimme senare är vi på plats. Det är en hel del patienter före oss, så vi får snällt sitta och vänta. Tindra sitter i mitt knä och det ger mig möjlighet att få vila mitt arma huvud mot hennes rygg och vila. Och hon får trygghet tillbaka.

Det är Tindras tur. Provtagningar. Ny väntan. Önskar att det fanns en säng att ligga i. Jag behöver få lägga ner huvudet på en kudde. Barn som stampar i golvet, gnäller, tjatar runt oss. Vill ha tystnad! Men jag är stark för Tindras skull. Jag kämpar på. Om en stund är vi nog hemma igen. 

Efter två timmar i väntrum är vi äntligen på väg hem. Provsvaren var bra. Inget akut. Kanske blindtarmen som spökar, kanske tarmarna som bråkar. Inga svar men inget akut. Skönt! Hoppas nu att det vänder. Annars ska vi komma tillbaka. Om det blir värre så ska vi såklart åka in till Akuten. Men nu, just nu kan vi slappna av och åka hem och vila. Jag kör rutinmässigt hem, nästan som att bilen hittar hem själv. Jag orkar bara fokusera på vägen. Stänger av allt annat och slutar att tänka. Parkerar bilen och går radiostyrd in till soffan och lägger mig. Tindra är lite piggare, troligen för att oron kring blindtarmen släppt en aning. Hon sätter sig och läser en bok innan hon kommer på att hon vill baka scones. Jag känner mig glad och lättad för hennes skull. Det är de enda känslorna som jag orkar känna. Allt annat är bara avstängt. 

Allt annat är bara avstängt.

Fast det är inte riktigt sant, det är så som jag vill att det ska vara. För inom mig rasar broar, besvikelsen över detta skov är enorm. Smärta, sorg, hopplöshet och förtvivlan bor i mig. De har tagit plats i mitt inre. Men, jag lyckas iallafall än så länge att hålla ångesten på avstånd. Jag försöker att glädjas åt att jag faktiskt mått så mycket bättre under så lång tid denna gång... Jag försöker att tänka positivt.

Huvudvärken ger inte med sig, tvärtom, den blir värre. Jag ringer till jobbet, jag kan inte jobba nästa dag om det inte blir bättre. De är förstående på jobbet och vill att jag återhämtar mig ordentligt innan jag kommer tillbaka. Men jag vill så gärna befinna mig på jobbet istället för att ligga här hemma...


Solen skiner. Jag sätter mig i trappan på altanen med en kopp te som Tindra kom ut med till mig. Den friska luften känns sval och skön kring mitt huvud. Solen värmer huden i ansiktet. Jag njuter så gott det går. Lyssnar på Tindras fingertoppar som spelar över tangentbordet när hon skriver. Det är som balsam för själen detta samspel mellan alla aktörer runt omkring mig. Jag ler trots min helvetiska smärta i huvudet. Jag låter mig inte brytas ner. Och jag har inte fullt så ont så att jag tuppar av, får minnesluckor och kräks. Det är positivt! Jag är stark. Jag fixar detta!

Om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke så klicka på hjärtat här nedan ❤⬇ Kramar

Taggar: Diagnosutredning, Domningar, Extrem huvudvärk, Kronisk huvudvärk, Neuroinflammatorisk sjukdom, Neurologisk sjukdom, Orkeslöshet, Sjukdom, Skov, Yrsel;

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Mamma ❤ :

Godmorgon. Hoppas att du får en bättre dag idag och slipper huvudvärken 😚😚. Hoppas att Tindra också mår bättre och kan gå i skolan igen. Kramar till er båda. ❤❤🍁🍁🍂🍂🌺🌺

Svar: Tindra har gått till skolan. Hon har idrottsdag idag så vi hoppas att hon klarar dagen. Jag mår tyvärr inte ett dugg böttre, trots mycket sömn... ❤❤ Kramar
Sandra Vulkan

2:a kommentar, skriven , av Anonym:

Styrkekramar ❤/Mikaela

Svar: Tusen tack fina Du! ❤
Sandra Vulkan

3:e kommentar, skriven , av Anonym:

Kramar!! Tori

Svar: Tack! ❤
Sandra Vulkan

Kommentera inlägget här :