Smärtan from hell, samvetskval och stolt mamma...

publicerat i Allmänt, Hälsa, Natur, sjukdom;
Min extrema smärta i huvudet var lika hemsk när jag vaknade igår morse som när jag somnade. Dock så fick jag vila från helvetet under natten då den barmhärtiga sömnen vaggade mig i fjäderlätta änglavingar. Faktiskt så fick jag mig fem timmars sömn i ett enda svep innan jag vaknade till första gången. Illamåendet som sköljde över mig då lyckades jag andas mig igenom utan att spy. Min redan tomma mage hade inte orkat med ännu en utpumpning. Smärtan i huvudet plågade mig till den grad att yrseln infann sig trots att jag låg ner. Hela rummet snurrade och jag höll mig hårt i kudden och madrassen för att inte ramla ur sängen (självklart så vet jag att jag inte hade ramlat ur sängen oavsett, men just då kändes det så verkligt). 

Sedan måste jag ha somnat om för nästa gång som jag vaknade letade sig solens strålar in bakom rullgardinen och huvudvärken var något mildare och yrseln hade lämnat mig.

Med Englas hjälp förflyttade jag mig ut till golvet på altanen. Kände ett stort behov av miljöombyte efter många timmar i stugans våningssäng. Engla hämtade en filt hos Åsa som hon la på golvet. Med kudde, täcke och tjocka ytterkläder var det skönt att ligga där nedbäddad med solen i ansiktet och frisk luft i mina lungor. Engla fixade även en kopp te åt mig och då jag var hungrig åt jag en proteinbar till mitt te. Tyvärr så fick det inte stanna länge i min mage...






Då det var vår sista dag på Håskö så skulle stugan städas och våra kläder, mat och övriga tillhörigheter packas. Så fort som Tindra och Örjan vaknade och gick upp till Åsa och Peter, så började Engla att fixa i stugan. Hon diskade, torkade av bord och bänkar, bäddade ur sängkläderna, packade allt, skakade dörrmattan, bäddade ihop bäddsoffan och dammsög. Ni förstår säkert hur stolt jag är över henne samtidigt som jag har så dåligt samvete över att hon gjorde allt detta för att jag var så dålig. Mina skov går alltid ut över mina barn på ett eller annat sätt. Det är så jobbigt att se dem tassa på tå och försöka ligga steget före genom att erbjuda sin hjälp och att inse att de tycker så synd om mig. Så jobbigt att se deras medlidsamma blick när jag behöver hjälp för att kunna förflytta mig och när tårarna rinner nerför mina kinder av smärta.



Det var iallafall skönt att komma hem och få krypa ner i min egen säng. Jag mådde lite bättre en stund och hann då få i mig en portion havregrynsgröt (som dock vände snabbt igen). Det enda som jag fick behålla igår var en liten portion med ugnskokt lax i kokosgrädde med potatis, som jag fick i mig till lunch. Hoppas dock på en betydligt bättre dag idag.



Tack för alla era hjärtklick på gårdagens inlägg!!! Det värmer mer än vad jag tror att ni förstår. Omtanke och kärlek bjuder på positivitet och det behöver jag extra mycket av just nu, så fortsätt gärna att klicka på hjärtat i slutet av mina inlägg... ❤☟




Taggar: Dåligt samvete, Extrem huvudvärk, Gryts skärgård, Håskö, Kronisk huvudvärk, Leukodystrofi, Nervsmärta, Neurologisksjukdom, Sjukdom, Stolt mamma, Yrsel, skov, Ångest;

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anonym:

Kan inte annat än att skicka styrkekramar och hoppas det vänder vännen❤❤❤/Mikaela

Svar: Tack vännen! 💕
Sandra Vulkan

2:a kommentar, skriven , av Mamma💕💕💕:

Massor med kramar ❤❤❤

Svar: Tack mamma! 💕
Sandra Vulkan

Kommentera inlägget här :