Att tvinga sig till vila när kroppen strejkar...

Var extremt trött i huvudet när jag vaknade vid niotiden igår morse. Tänkte att det nog skulle bli bättre om jag kom ut i friska luften på en morgonpromenad med mina två vita fyrbenta vänner. Jag knallade på så som jag brukar göra. Men när jag kom fram till Sanden, ca 2.5 km hemifrån, trodde jag att jag skulle rasa ihop av utmattning och huvudvärk. Jag vände hemåt och saktade självklart ner på tempot markant. I vanliga fall så brukar jag må så gott av dessa turer men jag antar att den ganska så intensiva helgen med sena kvällar och mycket socialt umgänge (hur mycket jag än älskar det) satte sina spår. För lite sömn är aldrig bra för mig, men jag kan ju inte sluta njuta av helgkvällarna helt och hållet heller.


Efter en god och mättande brunch gick vi ner till våra bryggor och kollade till dem, innan Adam och Dennis åkte hem efter denna mysiga helg. 



Örjan och jag tog hand om disken innan vi landade i soffan. Vila resten av söndagen var ett måste för min del, även om det var en hel del som jag hade velat ordna med... Svårt att slappna av och tvinga mig att bara vara. 
#1 - - Anonym:

Styrkekramar❤Hoppas du mår bättre idag 💕/ Mikaela

#2 - - Mamma ❤:

Många kryapådig kramar ❤