vulkanskaslottet

Jag måste ha somnat om för jag väcks än en gång av ett alarm, denna gång mitt eget. Mitt i allr elände är jag glad att jag i söndags kväll hade förnuftet att sätta alarmet på klockan 06.00 så att jag kunde ringa jobbet och meddela att jag inte kunde komma, ifall att läget skulle vara som nu. Minns inte vad jag sa eller vem jag pratade med, bara att jag ringt. Tror att jag sedan på något mirakulöst vis tog mig till toaletten, för när jag sedan vaknade igen ca fyra timmar senare var blåsan inte lika spänd och fylld som den var klockan sex. Jobbigt att ha dessa små minnesluckor, men förstår att de beror på att smärtan tar all min energi.

Jag tog mig nerför trappan och in i köket för att ta mig min starka välbehövliga medicin. Fick med mig en kopp te till soffan där jag sedan låg och slumrade ytterligare någon timme. Värktabletten hjälpte lite grann och till hundarnas lycka orkade jag att gå ut med dem ett varv runt stallet och tillbaka. Den friska luften var behaglig och jag satte mig en stund utanför huset insvept i en tjock filt. 

Fixade iordning lite brunch. Hade sönder min älskade baksten vilket fick mig att brista ut i häftigt gråt. Även om jag sörjer bakstenen mycket så misstänker jag att tårarna inte enbart berodde på den, bara droppen som fick muren i dammen att brista. Jag trodde ju i min enfald att min tid med mina kraftiga skov var förbi... Det är så lätt att förtränga dem när jag mått så bra som jag ändå fått gjort den senaste tiden. Minns inte ens när jag senast mådde så här fruktansvärt dåligt. Tror att det var på Håskö i påskas, eller var jag så här dålig någon gång under sommaren eller hösten? Som sagt så minns jag inte riktigt.

Då jag än så länge inte fått det inskrivet i min läkarjournal att jag får åka in till akuten för att testa medicinsk syrgas så var det igår inget alternativ. Funderade dock lite flyktigt över att ändå ringa ambulans tidigt på morgonen för att försöka få igenom det. Men insåg att jag aldrig skulle orka strida för det ensam. 

Jag var i ett töcken, lätt drogad under eftermiddagen och fick fler minnesluckor. Bland annat, något som inte alls är bra, så blev jag plötsligt osäker på hur många av dessa starka värktabletter jag tagit. Så till idag la jag fram endast två tabletter som räcker hela dagen om de skulle behövas.