Plötsligt var jag i Narnia...

Kan en få för stor dos av vackerhet? Det tror inte jag iallafall för jag tröttnar aldrig på alla dessa ljuvliga stunder av vackerhet som naturen bjuder på. 

Igår när jag följde med Engla och Tindra till ridhuset så hamnade vi plötsligt mitt i Narnia. Ni vet de där filmerna om syskonskaran som kliver in i ett gammalt skåp och kommer ut i en helt annan värld, Narnia. Om ni har sett dem så förstår ni nog vad jag menar när ni ser dessa bilder från samma skog tagna med 30 sekunders mellanrum. Från en prunkande grönmossig trollskog till en skog i vinterskrud. 



Båda bilderna vackra på sitt vis. 

Möttes sedan av denna vy som av någon anledning fyllde mig med sådan enorm värme och lycka. 


Under morgonens hundpromenad i soluppgången fångade jag detta på bild från badplatsen i Sanden.


Och detta på hemvägen från ridhuset i solnedgången, även denna tagen i Sanden.


Så, kan en få sig för mycket av det vackra??? Tröttnar ni på mina bilder?

Gårdagens senare halva spenderades i sällskap av Örjans bror med flickvän. Så trevligt med massa prat, skratt och musik. Kröp sedan i säng med ett leende på mina läppar...

#1 - - Anonym:

Sååå vackert 😍/ Mikaela