Ett argt brev till läkaren...

publicerat i Allmänt, Hälsa, Natur, sjukdom;
Vaknade igår morse med riktigt skarp huvudvärk. Insåg genast att det inte skulle bli någon bra dag för min del. Tittade på klockan och såg att det var en timme och tio minuter kvar tills min arbetsdag började. Ringde till jobbet sju gånger för att meddela att jag inte kunde komma, men det var bara upptaget. Efter tio minuter gav jag upp försöken att få kontakt med jobbet och tänkte att det var väl kanske meningen att jag inte skulle vara hemma. Jag klädde mig och fixade iordning mig på 30 minuter, så jag kom iväg precis i tid. Men när jag väl satt i bilen och började åka mot jobbet så kände jag redan då att det var ett otroligt korkat beslut. Men jag fortsatte ändå...

När jag klev in på min avdelning så såg jag att mina båda kollegor genast såg på mig att jag mådde dåligt. Underbara kollegorna som lät mig jobba utanför barngrupp en timme på förmiddagen. Som tur var så var det väldigt lugnt på vår avdelning och jag slutade dessutom tidigt för att åka och få lite mer järn i min lilla kropp. Detta sammantaget gjorde att jag klarade av min arbetsdag på ett hyfsat sätt.

Medan järnet fylldes på så passade jag på att fråga sjuksköterskan om min mage/tarm. Hen klämde och kände och ställde mängder med frågor. Hens svar var att hen tror att jag möjligen fått ett veck på tarmen (som ett lättare tarmvred) och att jag faktiskt haft stopp där och att det var därför som jag kräktes upp all mat. Och om det kommer tillbaka så ska jag åka in akut. Just igår så kändes det lite bättre. Jag fick behålla maten och svullnade inte upp, men ömheten fanns kvar.



Igår kväll satte jag mig ner och läste igenom brev från försäkringskassan om min sjukskrivning, eller snarare om min icke godkända sjukskrivning. Och jag blev bara argare och argare av att läsa min neurologs sjukintyg gällande mig. Va f*n det handlar ju faktiskt inte om mig och mina symtom!!! Tillslut så var jag så upprörd och ledsen så jag bestämde mig för att skriva ett meddelande till hen i Mina vårdkontakter. Här kan ni läsa vad jag skrev:

"Jag sitter här och läser sjukintyget som dr *** utfärdat. Blir både arg, ledsen och besviken. Sjukintyget handlar inte om mig och mina symtom. För min huvudvärk utlöses INTE av stress, jag är INTE ljud- och ljudkänslig, som jag sa när dr *** ringde upp mig! Min arbetsförmåga minskar under dagen då min ständiga kraftiga smärta tar från min ork, jag blir orkeslös och ej arbetsför då. Huvudvärken varierar bara från min dagliga, ständiga kraftiga huvudvärk till extrem överjävlig huvudvärk som jag får under mina skov. Den varierar alltså inte över dagen och från dag till dag. Min medicin lindrar smärtan så att den blir någorlunda hanterbar, men den gör mig även tröttare. Känns absolut inget bra att bli bedömd hos försäkringskassan efter helt fel grunder, där de bedömer att jag inte får sjukpenning pga det sjukintyget."

Inte för att jag tror att det kommer att göra någon skillnad, men var tvungen att få det ur mig och få neurologen att förstå vad som är fel med det hela. Men jag ska även ta kontakt med Försäkringskassan igen och överklaga deras dom. Ska även se om jag kan få hjälp av mammas neurolog som även utreder mig i Uppsala. Jag tänker inte bara lägga mig platt utan en fight! (Sen får vi se hur mycket jag verkligen orkar strida...)



Påminner dig om att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke... ❤⬇ Tusen tack på förhand!! KRAMAR 






Taggar: #Söderköping, #anemi, #domningar, #extremhuvudvärk, #försäkringskassan, #geriavårdcentral, #götakanal, #järnbrist, #järnbristanemi, #järninfusion, #konstverk, #kroniskhuvudvärk, #leukodystrofi, #mittälskadejobb, #neurolog, #neurologisksjukdom, #orkeslöshet, #sjukdom, #sjukintyg, #sjukpenning, #skov, #yrsel;

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Mamma❤⚘⚘⚘❤:

Oj vad du får kämpa för allt. Synd att din läkare inte kan skriva ett bra läkarintyg. Gör om och gör rätt. Kram ❤

Svar: Ja det är inte lätt att vara sjuk... 😩 Kramar ❤❤
Sandra Vulkan

2:a kommentar, skriven , av Anonym:

Oj, vad du får kämpa! Tyvärr verkar det vara så för ganska många😕 Hoppas du får ordningng på det❤❤❤/Mikaela

Svar: Ja tyvärr så är det så... 😩 Kramar ❤
Sandra Vulkan

3:e kommentar, skriven , av Katri:

Hej Sandra. Jag åkte på semester med familjen till Cypern. När jag klev av transfer bussen kräktes jag. Så fortsatte mina första dagar på semestern, till slut var jag sängliggandes helt orkeslös och bara kräktes så fort jag åt. En läkare tillkallades som tog med mig till sjukhus, de kunde inte ge mig någon diagnos men misstänkte infektion i magen. Jag fick antibiotika och pencelin. Jag blev ombedd att uppsöka läkare så fort jag kom hem till Sverige. I två veckor tillbringade jag inom hus på hotellet med två undantag, grillfesten och en tur till Agia Napa. Det visade sig senare när jag var hos läkare i Sverige att det var magsår. Nu är inte jag någon läkare men ingen kunde gissa att det var som var fel, det för att symtom var så annorlunda mot vanligt. Jag hade tidigare vid 18 års ålder haft magsår och nu visade det sig att jag bär på bakterier kroniskt och därför får jag lätt magsår om jag miss sköter mig. Många saker kan framkalla magsår. Stress, fet mat, ångest. alkohol mm. I dag kan jag hantera det här och känner när varnings klockorna ringer i min kropp. Mitt råd är att du uppsöker akuten och säg så som du känner, gärna i över kant. Säg att de måste hjälpa dig om inte annat utesluta magsår som du kan säga att du misstänker.
Lycka till Katri.

Svar: Det har lagt sig nu och jag har fått igång magen. Men är fortfarande öm när jag trycker på just det lilla stället. Om det återkommer eller blir smärtsammare så åker jag till akuten. Tack för din omtanke!! ❤ KRAMAR
Sandra Vulkan

4:e kommentar, skriven , av Katri.:

Jag bör tillägga att jag då var i trettio års ålder. Tränade hårt och jobbade heltid. Var mager och liten som du. Jag drack inte tillräckligt med vatten, drack kaffe och rökte och höll sten hård koll på vikten, det var vanligt på den tiden. Jag levde då ett tufft och intensivt liv. Det var ingen bra kombination.

Svar: okej... Jag tränar, jobbar 75%, dricker förlite vatten, mängder av grönt och rött te, dricker inte kaffe eller alkohol och röker inte, har koll på vikten, har skötsamma tonårsbarn som sköter sig själva till stor del...
Sandra Vulkan

Kommentera inlägget här :