vulkanskaslottet

Igår morse gick Tessan och jag upp tidigt för att bada ute i de varma källorna när badavdelningen öppnade klockan 07.00. Vi var allra först på plats vilket gjorde det möjligt för mig att fotografera den vackra miljön (Yasuragi är annars en mobilfri zon och jag använde min mobil endast som klocka övrig tid, med inställningen flygplansläge på.) Sååå ljuvligt att innan gryningen sänka ner kroppen i det varma sköna vattnet, samtidigt som det lätta regnet smattrade nästintill ljudlöst runt omkring källorna. Det är en ynnest att få möjligheten att uppleva detta. 

Vi hämtade upp Mickis, som behövde få lite mer sömn, på väg till frukosten. Det var så underbart gott med frukost, extra gott var det nog pga att jag i vanliga fall inte äter frukost då mitt ätfönster inte är öppet då. Men just igår fick mitt ätfönster helt andra tider än annars, dock så höll jag det endast öppet under åtta timmar som alltid. Men om en är på Yasuragi så går det inte att inte äta deras goda frukost. Vi satt där länge och njöt innan vi gick till Dojon där vi deltog i Klangresan, Do in/Qi Gong och Yogan, som fick avsluta vår spa-helg. Tyvärr så utlöste de Tibetanska klangskålarna min kraftiga huvudvärk (tror jag iallafall). Kanske pga de högsta gälla tonerna. Men jag kämpade på av ren vilja och den djupa andningen i alla aktiviteterna hjälpte något. Men under Yogans sista positioner blev det olidligt och jag hade lite svårt att resa mig från liggande till sittande när det var slut. 

På vägen hem från Stockholm blev vi tvungna att stanna på en bensinmack för att fylla på olja i Tessans bil. Jag insåg att jag behövde äta något för att få lite extra energi. Tessan såg på mig med oro i blicken och när hon sa att hon såg att jag inte mådde bra fick jag kämpa emot tårarna. Jag ryckte upp mig för att jag inte vill ge dem mer oro, trots att deras omtänksamhet betyder så otroligt mycket. Men när jag ser mig själv genom deras ögon där medlidsamheten är så stor, så ser jag hur sjuk jag faktiskt är dessa gånger. Och det gör allt så verkligt och sant...

Hemma blev det vila för hela slanten. Och sängen blev den enda rätta platsen någon timma innan jag brukar gå och lägga mig. Då var jag, trots mitt hårda motstånd, tvungen att ta min starka medicin som jag undviker så mycket jag bara kan. Panocoden drogar ner mig och kan ibland skapa hjärtklappning och oregelbundna hjärtslag och får mig att hyperventilera eller bete mig allmänt konstigt. Men igår hade jag inte något val. 

Fast min helg har ändå varit oförglömligt ljuvlig! Det kan varken smärtan eller min sjukdom ta ifrån mig!

Snälla, glöm inte att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke! ❤⬇ Tack!