Hur mycket smärta kan min lilla kropp stå ut med???

publicerat i Allmänt, Hälsa, Peppkampen, inredning, sjukdom;
Alltså någonstans så måste det väl finnas en gräns för hur mycket smärta en kropp kan tåla. När slår kroppen på varningslamporna? 

"VARNING!!!! Denna kropp kommer snart att explodera då den utsatts för otillåten smärtmängd! Slå genast av alla förbindelser från smärtcentralen för att rädda upp situationen!"

Ja, ibland skulle det vara skönt att vara en robot, fembot eller liknande, så att det gick att koppla loss vissa signaler mellan hjärnan och olika kroppsdelar och funktioner...




Igår förmiddag fick jag ett besök av en Instagram vän som jag aldrig tidigare träffat i det verkliga livet. En varm och underbar tjej som snabbt fyllde på mitt må-gott-förråd. En liten pratstund som förhoppningsvis var startpunkten för en lång vänskap. Hon hade med sig de söta presenterna och brevet som är på bilden här nedan.


Jag bjöd på mina goda och otroligt nyttiga Snickers och jag är så glad över att jag inte ens kände mig frestad att ens ta en liten bit.



När mitt besök åkt vidare så åkte jag på ett "litet" ryggskott när jag skulle ta av mig byxorna för att krypa ner i sängen och vila en stund, eftersom smärtan i huvudet steg. Jag snubblade till och fastnade i byxorna och böjde mig ner för att inte ramla samtidigt som det högg till i ryggslutet. Smärtan strålade och jag insåg genast vad som hänt. Inte första gången som jag åker på ryggskott, även om det nu var länge sedan sist. 

Så där låg jag nu i sängen med både extrem huvudvärk och kraftig smärta i ryggen. Inte min bästa dag direkt. Och jag som tänkt att försöka mig ut i solskenet på en liten promenad iallafall, då träningen uteblivit ett flertal dagar nu. Men så blev det såklart inte. Sängen fick återigen bli min bästa vän... Bitter?? Ja, väldigt bitter just nu! Och det tillåter ni nog alla mig att vara i detta nu.

Det värsta är att jag än en gång tog ut min frustration på dem som inte förtjänar det, mina barn. Men jag var åtminstone snabb på att be om förlåtelse och förklarade att det absolut inte var deras fel att jag var (och fortfarande är) arg och framförallt ledsen. Smärtan tar ut sin rätt och jag är inte bara på bristningsgränsen, jag har redan brustit. Tårarna verkar aldrig ta slut... 

Ibland önskar jag att jag kunde överföra min smärta på någon annan för en liten sekund så att det åtminstone är en person som på riktigt vet hur jag mår. Min man, en vän, en kollega, en neurolog, en handläggare, en politiker... Men aldrig mina barn, för jag vill inte att de ska få vetskap i form av fysisk smärta hur jag faktiskt mår.

Den extrema huvudvärken kom och gick under kvällen. Skönt iallafall att den inte pinade mig precis hela tiden. Värmde min vetekudde och la den i ryggslutet, det lindrade en aning. Vid sovdags insåg jag att det enda som kunde hjälpa mig med båda smärtorna var en Panocod. Och ni vet ju hur restriktiv jag är med den medicinen, så ni förstår nog att jag just då hade olidligt ont. 


Om du vill visa din omtanke så klicka på hjärtat här nedan ❤⬇ Tack snälla du det värmer...






Taggar: #domningar, #extremhuvudvärk, #kroniskhuvudvärk, #leukofystrofi, #neurologisksjukdom, #nyttigtgodis, #panocod, #peppkampen, #periodiskfasta, #pf16:8, #ryggskott, #skov, #skuldkänslor, #smärta, #snickerskaka, #yrsel;

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Mamma 💕💕:

Hoppas verkligen att du mår bättre idag och att smärtan har avtagit. Nu får det verkligen vara slut med all smärta som du får stå ut med. Massor med kramar till dig. ❤❤❤

Svar: Huvudet känns betydligt bättre än igår och med ryggen verkar det gå åt rätt håll iallafall. Kramar ❤❤
Sandra Vulkan

2:a kommentar, skriven , av Anonym:

Ja, hoppas! Styrkekramar ❤❤❤/Mikaela

Svar: Det går åtminstone åt rätt håll... 😀 Kramar
Sandra Vulkan

Kommentera inlägget här :