vulkanskaslottet - Jag känner mig fri...

Jag känner mig fri...

Vi far igenom snötäckta landskap där rök stiger upp mot skyn ur skorstenar på röda små stugor. I nästa stund befinner vi oss på en väg där dimman tätnar allt mer men stannar i ett läge då det fortfarande går att hålla hastighetsbegränsningen och ändå se hur vägen slingrar sig fram. När mörkret börjar lägga sig så lättar dimman och små fina snöflingor singlar ner från himlen för att sedan bli allt fler som leker ivrigt runt bilen. Bredvid mig sitter Tindra och sjunger med i låtar som spelas upp i hennes hörlurar. Då och då böjer hon sig fram och tar upp en godis ur min väska, erbjuder mig en godis men jag avböjer tacksamt, sen sjunger hon vidare som om hon inte ens slutat. Hon ser så nöjd ut och jag blinkar bort ett par tårar och känner hur stort jag ler. Att jag sitter här i bilen med Tindra på väg ner till underbara Tessan (och hennes fina familj) i lilla Nye mitt bland de Småländska skogarna är helt magiskt. Min första "långa" resa utan någon som kan ta över ratten ifall min ork tar slut eller om min huvudvärk stiger. Det gör mig så stark, det gör mig fri!!

Jag var ledig från jobbet i fredags men jag vaknade vid halv åtta, låg kvar i sängen en timme innan jag gick upp och åkte ner till gymmet. Då jag pressade mig själv lite för hårt så orkade jag "bara" att springa 4 km. Men, det blev en bra tid på 22.03 minuter. Hade ju blivit ett rekord om jag hållt ut 1 till km... Körde lite styrketräning och avslutade med battle rope'n, där jag sög ut den sista musten ur min kropp. Efter en dusch åkte jag hem och hämtade Engla som skulle ut och rida Theo medan jag fixade med några andra ärenden.

Vid 14.30 satte Tindra och jag oss i bilen för att ge oss ut på vårt helg äventyr i Småland. Fredagskvällen bjöd på riktigt god thaimat som Patrik kockat ihop, mycket prat och en familjär gemytlig stämning. Helt fantastiskt alltså!

Igår morse när jag vaknade smög jag mig upp för att inte väcka någon annan, tog på mig gympaskorna och gav mig ut på en powerwalk i gryningen. Ett tunt tunt ej heltäckande pudertäcke av snö hade kommit under natten och det var runt nollan. Men luften stod stilla och den friska luften gjorde mig pigg och glad. Jag fick ner till den närliggande badplatsen, så vackert, tyst och otroligt stilla. Jag fortsatte min promenad med en ljudbok i öronen. Plötsligt får jag ett meddelande. Det är från Tessan som undrar om vi ska ta en runda tillsammans. Jag svarar att jag är ute och vänder tillbaka för att hämta upp henne. Vi promenerar sedan ut på landsbygden, frostiga snöflingor på hjärsgårdarna och skogsbäckar som porlar gör morgonen fulländad. (Sammanlagt gick jag strax över 1 mil.)

På eftermiddagen åkte vi in till Vetlanda där vi lunchade och köpte lördagsgodis, och var till den ljuvliga blomster/inredningsbutiken Växtkraft. Det finns nog minst 30 olika ting där som jag mer än gärna hade låtit flytta hem till oss...

Åh vad jag önskar att avståndet var bra mycket kortare mellan Nye och Söderköping, så att vi kunde ses oftare...