Så ofattbart... ❤

I lördags när Engla och jag släppt av hennes kompis Saga hos hennes pappa sa han att det brann i ett hus i närheten. Jag och Engla åkte mot röken, då det ändå var på vägen, jag sa att det verkar vara ett hus nära några våra vänner. Och när vi sedan passerade huset som stod i lågor så såg jag att det var våra vänners hus. Lågorna slog ut genom alla fönster och hela huset var övertänt. Jag greps av panik och försökte få tag i Örjan, men mina händer bara skakade och tårarna rann. Engla bad mig att stanna bilen eftersom jag var så ledsen. Min panik grundade sig i att jag inte visste om de som bodde i huset hade klarat sig eller inte och sorgen i att se deras liv med minnen och tillhörigheter brinna upp. Jag fick sedan tag i deras dotter som kunde bekräfta att alla klarat sig. Men självklart så var de alla i chock och väldigt ledsna. Tänk att på några få minuter förlora precis allt.. Men som de sa så är det bara materiella ting som gått förlorade. Huvudsaken är att de är vid liv!

I helgen fick jag även veta att två av våra närmsta vänner ska gå skilda vägar. Inte ett gemensamt beslut så det rör självklart upp känslor av stor sorg hos den ena av dem. Och andra känslor av skuld och dåligt samvete hos den andra kan jag gissa. Även här raseras ett liv, en framtid med planer om ett liv så som det var tänkt. Det var ju inte så här det skulle bli... Men jag har också varit där en gång, jag var den som raserade en familj, en tänkt framtid. Jag ångrar inte mitt beslut (jag mår så mycket bättre nu) men jag hade kanske kunnat sköta allt lite snyggare. 

Båda dessa händelser har fått mig att tänka mer och känna glädje och tacksamhet över det jag har just nu. Men även att aldrig ta något förgivet. Några praktiska och konkreta saker som vi ska ordna för att förebygga katastrofer diskuteras hemma. Fler brandsläckare och ett värdeskåp ska inhandlas och barnen ska få en genomgång av hur en ska hantera situationen om det börjar brinna. Och kärleken ska vårdas mer än någonsin! 



Min gårdag startade med en powerwalk tillsammans med min vän Linda och mina vovvar. Vi gick en längre runda på ca 6 km i vår fina stad i den friska morgonluften. Mycket trevligt! 

På eftermiddagen åkte Engla och jag ut till Theo. Där blev det ännu en powerwalk på 5 km och Theo tömkördes. Så otroligt vackert väder! Blå himmel (äntligen), precis lagom kyligt så att det knarrade så där härligt underbart, solen sken och började sakta gå ner och blandades med en ljuv dimma som smekte de snötäckta åkrarna. 



Breathtaking beautiful...






Påminner er om att ni väldigt gärna får klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke.. ❤⬇


#1 - - Mamma 💕💕:

Usch vilken otrevlig helg det har varit för er. Hoppas att det går bra för alla inblandade. Får verkligen hoppas att din dag har varit bra och att du inte har jätte ont i huvudet. Kramelikram 💕💕💕

Svar: Kramar ❤❤
Sandra Vulkan

#2 - - Anonym:

Vilka vackra bilder! Härligt med snö😀Ibland behöver en påminnelse över vad som är värt i livet😍Hoppas det ordnar sig med dina vänner❤/Mikaela

Svar: ❤ Kramar
Sandra Vulkan