vulkanskaslottet

Det var alltså en oerhört tuff dag på jobbet igår, framför allt eftermiddagen. Jag fick lägga mitt egna mående, som inte var på topp från början, åt sidan och ge all min kraft och energi till ett barn som behövde mig. Jag var både fysiskt och psykiskt utmattad när jag bkev upphämtad av Örjan. Den i vanliga fall underbara sommarvärmen tog också på mina krafter, precis som för alla andra. Trodde att jag skulle bryta ihop när Örjan frågade hur jag mådde. Men jag samlade mig och bet ihop och berättade kortfattat vad som hänt under dagen. Mina blåmärken och nagelmörken vittnar om den "brottningsmatch" som jag behövde ta mig igenom innan barnet tillslut slog armarna om mig, grät och somnade i mina armar. Barnet behövde en trygg och lugn famn...och jag gjorde mitt bästa för att övertyga hen om att jag kunde ge hen det. Samtidigt hände det massa annat, vi hade 11 barn till jag och min kollega som också behövde stöd och vägledning på olika plan. Plus att mellanmålet skulle fixas iordning och serveras mitt i detta kaos. Så min kollega fick även hen dra ett tungt lass igår. 

Denna dag kunde inte ens min morgonträning (cirkelpass för mage, midja, ländrygg och lovehandles med bästa Sandra Friberg på Youtube och en rekordsnabb cykeltur in till jobbet) hjälpa mig. Den energin som träningen gav mig rann ut redan efter lunch, mycket på grund av värmen men tror även att den senaste tidens personalbrist har satt sina spår och nu tar ut sin rätt. Men kan ändå inte komma ifrån denna känsla av misslyckande... Jag vet att jag är orättvis mot mig själv, men det hjälper tyvärr inte.

Bilderna är från tisdagens sväng till stallet med Engla. Tycker att de är så fina ihop! ❤😍 

Om du vill visa din omtanke så blir jag mycket glad om du väljer att Klicka på hjärtat här nedan ❤⬇️ Tusen tack!!