Med andan i halsen...
Inte nog med att det var en jobbig dröm, den var då otroligt verklighetstrogen och just de4 gjorde att drömmen och känslan bet sig kvar i mig under hela gårdagen.
"Jag sitter på passargerarsidan i framsätet på bilen. Bredvid mig, på förarplatsen, sitter Adam. I baksätet sitter Engla och Tindra. Det är sent på kvällen och vi är på väg hem. Adam, som nyss fått körkort, kör en liten extra runda i någon liten stad. Vi åker förbi en nattclub som det är väldigt oroligt utanför. Det är rökigt och polisen är på plats. Jag vänder mig till Adam och frågar med oro i rösten varför han var tvungen att åka förbi just här och vill att vi tar oss därifrån så snabbt vi kan. Adam gasar på lite för mycket och jag skriker: Ta det lugnt Adam, polisen står ju precis här!
Adam svänger ut på en landsväg som leder bort från oroligheterna. Men i svängen kör han nästan på en polis. Jag ber Adam att sakta in och då upptäcker Adam polisbilen med blåljusen på som kommer körande efter oss. Men Adam stannar inte men saktar in en aning. Vi kommer fram till ett trafikljus och en bil framför oss börjar svänga. Tyvärr så har Adam för hög fart och eftersom han samtidigt tittar i backspegeln så hinner han inte bromsa in tillräckligt. Han kör in i bilen framför, träffar den vänster bak innan vi fortsätter rakt mot en bergvägg. Adam lyckas precis vrida upp bilen så att min sida står tätt intill berget när bilen stannar. Jag frågar om det gått bra för alla och ingen av oss är skadade. Lättad tittar jag på Adam som kämpar för att inte börja gråta. Jag tar tag i honom och kramar honom hårt och säger gång på gång: Det gick bra Adam, vi mår alla bra. Ingen har tagit skada av detta.
Adam gråter tyst i min famn, jag hör att även Tindra gråter i baksätet av chocken. Mina tårar forsar ner för kinderna, mest för Adams skull, det var ju inte meningen att det skulle bli så här. Adam gråter för att han tänker på hur illa det hade kunnat sluta, han hade kunnat orsaka en dödsolycka, där hans mamma och småsystrar förlorat sina liv och kanske även han själv. Det gör så ont i mig att förstå hans tankar och känslor. Och vetskapen om att han nu kommer att förlora sitt körkort gör det inte bättre..."
När jag vaknat och fått stopp på mina tårar så ringer jag till Adam. Bara för att kolla att han mår bra. Jag berättar om min dröm och han bekräftar att han förstår att den var jobbig eftersom den var så pass verklig. Det känns skönt att veta att han mår bra och att han än inte tagit körkort... Men ångesten som jag kände i drömmen för Adams skull ville ändå inte släppa taget om mig.
Märkligt hur mycket en dröm kan påverka en i det vakna tillståndet. Men ändå skönt att veta att det bara var en dröm.
Vet precis hur det känns ❤/ Mikaela