vulkanskaslottet

Örjan svänger in och stannar. Han vet att jag mår skit. Inga fler ord behöver uttalas. Jag nästan kastar mig ur bilen. Illamåendet sköljer över mig gång på gång men den friska luften ger mig en gnutta ny kraft. Jag sätter mig i bilen igen och vi åker vidare.

"Du kanske skulle stannat hemma.." Örjans uttalar orden som jag tänkt ett flertal gånger under denna bilfärd. Men jag biter ihop, vill inte svika mina kollegor just denna dag. Föräldramöte vill jag dessutom inte missa för min egen skull. 

Mitt illamående beror endast på min skarpa huvudvärk och tack vare mina underbara kollegor så klarar jag nätt och jämnt dagen. Och föräldramöte på kvällen. 

När jag sedan kryper ner bredvid världens bästa Malin känner jag enorm tacksamhet över att jag har ett jobb som jag älskar och en vän som formligen bäddar ner mig och ger mig möjlighet att slippa en sen hemresa i mörkret.

Om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke så blir jag glad om du väljer att klicka på hjärtat här nedan ❤⬇️ Tusen tack på förhand!