vulkanskaslottet

Jag skulle kunna ligga kvar i sängen hela förmiddagen, för så trött och orkeslös känner jag mig. Men min blåsa tvingar mig upp och hundarnas önskan om en promenad går det inte att ta miste på när de springer runt mina ben vifftande på sina svansar. Efter toabesöket bestämmer jag mig för att iallafall gå en liten sväng med hundarna. Deras glädje har inga gränser när de vilt hoppar upp och ner på hallgolvet så fort jag ta fram deras koppel. Min yrsel är betydligt lindrigare än i tordags och orken fylls gradvis på medan vi lunkar fram längs vägen. 

Det är så vackert ute denna kyliga fredags morgon. Jack Frost har spridit sitt glitter över fälten och varje litet strå är inlindat. Solens strålar får all frost att glittra likt diamanter. Jag fylls återigen av lycka över att få ta del av och njuta av allt detta magiska. Jag känner en närhet till naturen som jag inte känt tidigare. Det känns nästan lite övernaturligt, omänskligt, något större...

Tyvärr så lyckas jag inte att fånga känslan, och det magiskt vackra, på bild. Men dessa är bättre än inget och med hjälp av mina ord får er fantasi sköta resten.

Om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke så blir jag glad om du väljer att klicka på hjärtat här nedan ❤⬇️ Kramar