vulkanskaslottet

Klockan är 20.00 måndag kväll och jag ligger sedan en stund nedbäddad i sängen och tårarna strömmar nerför mina kinder och blöter ner min kudde. Jäkla gräsliga huvudvärk SLUTA att bråka med mig och ge mig mitt liv tillbaka!!!

Det har varit en av mina hemskaste dagar. Inte för att smärtan varit helvetisk, för så illa har det inte varit hela dagen. Utan för det som höll på att hända. Kunde ha hänt. Kan komma att hända en annan gång.

Jag ska ta dagen från början så att ni får en helhetsbild av det hela. Jag sov dåligt under natten, somnade inte förrän efter 23.30 (trots att jag la mig i sängen vid 21-tiden) och vaknade 03.22 av att det blåste storm utanför så att det knakade i panelen på huset. Jag somnade aldrig om även fast jag var oerhört trött. 04.40 gick jag upp. Huvudvärken var värre än min dagliga huvudvärk men inte vidrig, än.

Så fort jag satte mig i bilen slog illamåendet till samtidigt som huvudvärken stegrade. Jag tänkte att jag nog skulle klara att jobba dagens 6 timmar, speciellt då jag skulle vara på teckenspråkskurs i 1.5 timme på morgonen. När jag kom till jobbet insåg jag att min kurs skulle utebli då det var brist på personal pga konferens i Örebro för 5 kollegor, någon hade semester, en behövde åka på ett akut läkarbesök och flera vabbade. Dessutom erbjöd jag mig att jobba över 1 timme (och skippa rasten) för att inte överge min närmsta kollega. 

Illamåendet fortsatte att skölja över mig och vid ett tillfälle kunde jag inte kämpa emot. Smärtan i huvudet var nästintill ohanterbar. Återigen kändes det som att Hulken pressade ner sin jättelika knutna näve i min skalle, rakt uppifrån så att hjärnan trycktes ut mot pannbenet och mot bakskallen. 

När jag lämnade jobbet och gick den korta sträckan till Hageby centrum, för att därifrån ta bussen till Söderköping och Tindras utvecklingssamtal, så var det som att gå i djupt vatten. Tungt. Jag kände mig väldigt orkeslös. Men det gick.

Det värsta var när jag skulle kliva ombord på bussen. Då snurrade hela världen till, det blev dimmigt för mina ögon och benen vek sig lätt. Jag insåg att jag höll på att svimma och tvingade mig själv att inte få panik utan att istället ta några djupa andetag samtidigt som jag satte mig ner. Busschauffören frågade om jag behövde hjälp men jag hade då hunnit hämta mig så pass att jag kunde förflytta mig till ett ledigt säte, vilket inte var lätt att hitta i den relativt fullproppade bussen. Fullt fokus på ljudboken i mina öron fick mig att klara resan utan fler svimningsattacker eller kräkningar. Lättad över att inte ha rasat ihop klev jag av bussen vid mina döttrars skola. 

Tindra mötte nu upp mig (träffade även på Engla lite snabbt) utanför skolan och sedan gick vi tillsammans in till klassrummet och mötet med Tindras mentor. Flera gånger fick jag vi ta ihop när smärtanfallen kom. Ett par gånger kändes det som att all färg försvann från mina kinder, något som troligen inte syntes då jag för ovanlighetens skull på morgonen sminkat mig med foundation pga svarta ringar under ögonen. 

Vad gällde Tindras utvecklingssamtal så visade det sig att Tindra är en stark tjej som vågar uttala sig inför andra oavsett som de är henne bekanta eller inte och stå upp för sina åsikter. Hennes feminism, liksom Englas, genomsyrar hennes bemötande av andra. Hon trivs väldigt bra i skolan och i klassen och känner sig omtyckt och respekterad för den hon är. Hon har en självmedvetenhet kring vad hon har lätt för respektive lite svårare för i skolarbetet. Så ni förstår nog att det är en oerhört stolt mamma som nu ligger här!

Efter skolbesöket knatade vi bort till Fix-området där Örjan sedan kom och hämtade upp oss. Bilresan hem var en pina. Huvudvärken blev helvetisk och inte förrän då påmindes jag om mina starka värktabletter (Panocod) och då tog jag genast en och svalde trots att jag inte hade någon vätska att skölja ned den med. När den började verka en aning när vi kommit hem fick jag i mig lite mat innan jag kröp ner i sängen. Och här ligger jag alltså nu och tycker synd om mig själv och hoppas att jag vaknar pigg och nästintill smärtfri...

Vill ni visa er omtanke så blir jag glad om ni väljer att klicka på hjärtat här nedan ❤⬇️ Tack snälla ni!!