Så hände det som inte fick hända...

Att jag skulle krascha kom egentligen inte som en överraskning med tanke på de senaste dagarnas mående. Men jag ville så förtvivlat gärna få må bra denna helg att jag levde på hoppet in i det sista. 

Redan i fredagskväll när min Jesica och hennes fina familj med bl.a min älskade gudson Benjamin kom till oss mådde jag mindre bra. Tänkte då att det ändå var tur att det sämre måendet kom då så att jag skulle hinna återhämta mig under kvällen och natten.

Vaknade tyvärr inte på topp. Huvudvärken var bråkigare och skarpare än vanligt.Jag och Benjamin gick en kort sväng med Ludde och Nova. Orkeslösheten i kroppen ihop med smärtan gjorde att jag kände mig som en zombie. Min enda chans till bättring skulle vara en löptur. Så jag sprang iväg.

Löpningen kändes hyfsat bra och efter en dusch mådde jag lite bättre. Satte mig i solen som sken på himlen en stund efter att jag hjälpt Jesica, Oliver, Benjamin och deras utbytesstudent Mio ut med båten så de kunde ro lite i viken. Under tiden byggde Örjan, Per och Hampus upp vårt nya partytält.


Strax där på kom fina Tessan med familj. Fixade lunch, pratade och förberedde lite inför kvällen. Underbara Sandra med familj och härliga Mickis med familj kom och äntligen var vi alla samlade för lite fika.



Och då hände det som inte fick hända... Jag blev sämre. Vissa stunder var huvudvärken så pass olidlig så att jag var tvungen att ta mig små pausar i form av vila i en solstol och till och med gå och lägga mig i sängen en stund för att ens orka vara på benen igen.

Men jag bet ihop så mycket jag bara kunde, för denna dag var så efterlängtad och viktig för mig. Mina fantastiska vänner samlade, hos mig.

Vi tjejer satt under äppelträdet och rensade svamp som Tessan plockat i fredags och pratade. En mysig stund som jag borde ha fått möjlighet att njuta mer av...

Sedan var det dags för sammankomstens huvudmål, kräftskivan. Vi avnjöt kräftor, laxpaj, sallad, ostar mm tills vi var alldeles proppmätta. Vi sjöng snapsvisor och skrattade precis så som det ska vara på en kräftskiva. Jag mådde inte så bra, men jag kämpade på. Jag sjöng till och med flera låtar tillsammans med Örjan innan jag kände att sängen kallade.




Vi hade världens tur med vädret under dagen och kvällen, och när jag var på väg in för natten stannade jag och Mio till och njöt av den magiska stjärnhimlen som glimmar ovanför oss. Vi fick till bådas förtjusning se några stjärnfall. Ett ljuvligt avslut på en fin, men tuff dag.


Glöm inte att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke.. Tack snälla du på förhand!
En kommentar publicerat i Allmänt, Hälsa, Livet på gården, sjukdom, träning;
Taggar: Sankt Annas skärgård, bästa vännerna, illamående, kronisk huvudvärk, kräftskiva, löpning, mot bättre hälsa, neurologisksjukdom, orkeslöshet, skarp smärta, skärgårdsliv, träning, vänner för livet, workout, yrsel
#1 - - Anonym:

Synd att du inte fick njuta så mycket som vi andra❤❤❤/ Mikaela

Svar: Ja, men nu gav mig ändå så mycket kärlek och energi! ❤ Kramar
Sandra Vulkan