Detta är mitt liv numera... ❤

Åhh så skönt det var att vakna efter en HEL natts sömn!! Tack vare hostmedicinen så sov jag så himla gott natten till igår. Jag trodde att jag inte hostat alls, men enligt Adam (som inte sov gott pga feber) så hostade jag rätt så mycket.

Örjan vaknade samtidigt som mig och uppmärksammade mig på soluppgångens första tecken utanför vårt sovrumsfönster. Älskar verkligen att kunna ligga i sängen och uppleva detta morgon efter morgon!


Jag gick upp och ut till stallet för att släppa ut hästarna i hagen. En mysig morgonrutin på helgerna. På måndagsmorgnarna är det Engla och Tindra som fixar detta eftersom jag och Örjan åker så tidigt till våra jobb.

Efter hästarna var det hundarnas tur att få komma ut. Jag tog på mig mina Icebug skor, vilka var ett måste på de isiga vägarna, och tog med mig Nova och Ludde på en powerwalk ut till Tyrislöt och mötte solen när den steg på himlen.



Det magiskt vackert och ännu en gång slås jag av att detta är mitt liv numera. Jag bor på riktigt i skärgården och kan välja mellan så många vackra platser att enkelt besöka under mina promenader och löprundor. Tyreslöts gästhamn bjöd även den på vackerhet även denna morgon...


Vi passade på att gå vandringsleden ute i Tyrislöt när vi ändå var där ute. Och förbi bästa Fia's föräldrars hus. 


På tillbakavägen svängde vi in på en grusväg för nya upptäckter. Vi kom fram till ett utkiksberg och blickade ut över en isbeklädd vik.



När vi tillslut kom hem så visade det sig att vi gått 1 1/2 mil!! Och jag var inte ens trött, men väldigt svettig... 

Jag lagade ihop en brunch till pappa och Örjan som jobbade och slet ut med kapning av häckar och buskar. Dessutom hade de tänt en stor brasa med riset. 

Jag åkte sedan och hämtade hem Tindra som sovit hos en kompis på landet på andra sidan av Söderköping. Därifrån går det inte att boka Närtrafikresa pga att det på vardagar går bussar i närheten.

På eftermiddagen tog jag och hundarna ännu en promenad. Denna gång gick vi ut till Uvmarö och vandringsleden där. Det började skymma när vi var mitt i skogen. Har hört att det går att svänga av den utmärkta stigen och följa en av de anslutande stigarna för att komma ut till väg 210, som går utanför vår gård. Jag chansade på den stigen som jag trodde var den rätta. Men vi kom tillbaka till den utmärkta stigen igen. Dock visste jag inte exakt vart på sträckan vi befann oss men valde att följa tryggheten i utmärkningarna. Efter en stund när det blivit mörkt insåg jag att vi typ gått hela vandringsleden igen. Som tur var så hade jag packat med mig en pannlampa så att jag såg markeringarna och vårt jag satte fötterna. 



Sammanlagt gick vi nästan exakt 2 1/2 mil under gårdagen. Det längsta jag någonsin gått på en dag tror jag. Funderar på om det i sommar kan vara dags att ge mig ut på en lite längre vandring under några dagar. En av mina högsta önskningar är att någon gång gå en pilgrimsvandring...



Till kvällsmat grillade vi över den fenomenala glöden som den stora brasan bjöd på. Korv med bröd och baconlindad halloumi i salladsblad blev det. Hela familjen och min pappa samlade! 


Det blev en mycket lyckad lördag! Bara så synd om Adam som inte mådde så bra, så han höll sig mest i soffan (utom när vi grillade). Tror dock att han tyckte att det var skönt att vara hemma när han mådde som han gjorde.


Påminner om det lilla hjärtklicket här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke för Adam ❤⬇️ Kramar 

En kommentar publicerat i Allmänt, Djur, Hälsa, Hästliv, Livet på gården, Natur, sjukdom, träning;
Taggar: Ekö, Feber, Gäddvik, Hästliv, Icebug, Kvällsgrillning, Magiskt vackert, Norra Finnö, Ponnymamma, Powerwalk, Runningshoes, Sankt Annas skärgård, Tyrislöt, Uvmarö, brasa, dubbskor, eldhög, kronisk huvudvärk, löparskor, mina älskade hundar, neurologisksjukdom, soluppgång, stegrekord, träning, vandringsled
#1 - - Anonym:

Så vackert. Hoppas Adam kryar på sig😍/ Mikaela

Svar:
Sandra Vulkan