vulkanskaslottet

Efter en natt med sämre sömn än vanligt ger jag vid 6.30 upp försöken om att somna om. Jag går ut i regnet och sköter mina stallsysslor. När jag kommer tillbaka till huset för att hämta hundarna så upptäcker jag att jag stängt ytterdörren slarvigt och Ludde har smitit. Jag tar på Nova kopplet och går ut och letar efter Ludde. Men han syns inte till. När Nova uträttat sina behov vill hon genast in, hon gillar inte regn och kyla. 

Jag fortsätter mitt letande ensam. Trött, grinig och med en skarpare huvudvärk känner jag mig så less på mig själv som inte stängt dörren ordentligt. Precis när jag är beredd på att gå in utan Ludde så kommer han lufsande bakom mig. Skitig som bara den...

Regnet öste ner men jag gav mig f-n på att jag skulle springa en kortare runda iallafall. Enbart för mitt måendes skull. Det blev en tur över en lerig åker, genom en fårhage i ojämn terräng och zickzackande mellan enorma vattenpölar på grusväg innan jag dyngsur stod pustande i hallen hemma igen. 3.72 km kändes mer än okej i detta läge. Efter ett litet pass med min kettlebell och min Fitnessplate var jag redo att möta dagen.

En stor frukost intogs tillsammans med Örjan och pappa, och avslutades med några rutor Choklad- och kikärtsblondies med cookie dough smak till mitt gurkmeja-te.

(Bakade dessutom en omgång till av dessa till mellanmål måndag och tisdag då jag slutar tidigt.)

På eftermiddagen kom min nya vän från gymmet, Pernilla och hennes 3 åriga son. Vi fick en mysig stund tillsammans med rawfood fika och en liten promenad med hundarna till bryggorna i solen som hittade fram.

Tröttheten slog till vid 17-tiden ordentligt. Sömnbristen från natten tog ut sin rätt. Jag landade i soffan med en hund på var sida om mig. Sprakandet från brasan var rogivande och sövande. Jag nickade till ett par gånger men kände att jag inte ville sova då med risk för att få svårt att sova vid läggdags.

Tack snälla för alla hjärtklick!!

Fortsätt gärna med det om ni gillar inläggen! 

❤⬇️