Tack min fantastiska kropp som kämpar och gör livet underbart att leva!
Uppe med tuppen för att delta i ett yogapass ute i Tyrislöt. Pillan plockade upp mig på vägen så vi fick lite tid tillsammans innan yogan. Det var soligt men väldigt blåsigt, vilket gjorde balansposerna lite extra utmanande. En lättare men mycket skön yogastund.
När jag kom hem tog jag och Ludde en promenad ut till Uvmarö. Äntligen fick jag svettas lite, då vi knallade på i raskt tempo.
Tänk vilken skillnad det har blivit med mig, min kropp och mitt behov under de senaste fyra åren. För fyra år sedan låg jag mest till sängs och orkade bara gå några mycket korta sträckor väldigt långsamt om dagen. Jag befann mig då ett halvår in i min sjukdom (något neurologiskt som ännu inte blivit diagnostiserat) och mådde fruktansvärt dåligt både fysiskt och psykiskt. Jag kunde då inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle kunna springa löprundor på flera kilometer, bli en person som utförde yoga och styrketräning. Att min kropp numera "kräver" demna fysiska aktivitet som får mig att svettas och ta ut mig på ett positivt sätt verkade då helt orealistiskt. Men se på mig nu! Här är jag och mår under omständigheterna otroligt bra!
Tack min fantastiska kropp som kämpar och gör livet underbart att leva!
Min yogapose of the day får därmed bli en stark huvudstående pose som kan symbolisera hela min sammanfattade styrka!
Vädret igår var oerhört växlande, vilket gjorde att jag fick mig korta stunder i solen, hann städa lite i köket och fick min utväxt tillfixad av bästa Moa. Märkligt dock att trots att färgen heter Silverblond med antiyellow-behandling och jag kört i extra silverschampo så blir mitt hår pippigult. Blir till att köpa bättre silverschampo, suck!
Före:
Efter:
Moa gjorde hur som helst ett bra jobb!! Och det är bättre än innan.
Gårdagen avslutades med en lugn och mysig filmkväll med Örjan, Adam och Moa.