vulkanskaslottet

Idag skulle min älskade Adam och bästa Moa ha kommit hem till oss. Något som jag längtar efter så mycket sedan de lämnade oss i julas. Men just nu brister mitt hjärta av sorg då jag inte vet om vi kommer att ses alls på ett bra tag till.

För Örjan ska testa sig för Covid-19 nu på morgonen och Adam och Moa inväntar svar i Enköping (dit de åkte under natten och nu på morgonen stället för hit). Hoppet på att Örjan ska få ett negativt svar snabbt är stort och då kunde mina fina komma på lördag.

Men så började min hals att bråka med mig igår. Jag har kännt mig ovanligt trött och seg de senaste dagarna men tänkt att det berodde på långa arbetsdagar och att belastningen på jobbet förra veckan nu tog ut sin rätt. Men nu misstänker jag att jag börjat bli sjuk redan för ett par dagar sedan. Så nu har även jag bokat tid för provtagning, men fanns inte tid förrän sen eftermiddag. Många förkylda barn och en förkyld kollega (testade negativt) har varit/är hemma från förskolan nu, så förhoppningsvis är det detta som smittat även mig.

Nu håller jag tummar och tår för att vi båda testas negativt och att vi får svar supersnabbt!

Annars vet jag inte när jag får träffa Adam och Moa igen...