En kämpig dag...

Trots att jag känner mig ovanligt stark och energifull just nu så bråkar min huvudvärk med mig lite extra mycket. Redan i måndags eftermiddag började jag känna av den allt mer och jag gick och la mig för natten redan vid 20.00. Tänkte att en godnattssömn kunde rädda mig. Hade även möjlighet till en längre sovmorgon igår morse. Men som ni säkert vet så brukar mina sovmorgnar inte bli särskilt långa... Inte igår heller även fast mitt huvud fortsatte att bråka. Vaknade strax efter halv fem , gick upp vid fem.



Efter en lååååång stund vid frukostbordet slängde jag ihop en sats fröknäcke, då mina var så gott som slut igen. Medan knäcket gräddades i ugnen körde jag ett lugnt Slow Flow Yoga pass med förhoppning om att detta skulle lindra min smärta. Och det gjorde det kanske en aning, men hade inte riktigt den effekten som jag hoppats på och så som det brukar bli. Kanske att jag inte lyckats släppa det jobbiga och hitta andningsfokuset under klassen..?

Rädslan för att en migränattack var på ingång fick mina ögon att tåras. Samtidigt måste jag påminna mig själv om att jag mått väldigt, väldigt bra sedan i mitten av januari. Tanken på det gav mig lite andrum och jag kunde istället börja fokusera på det positiva. Detta är nytt för mig, att kunna vända och byta perspektiv mitt i den stegrande smärtan.

Jag tog med mig en kopp te och gick ut och satte mig en stund i solen, som redan skickade ut värmande strålar trots att klockan endast var halv nio. Där satt jag och andades, lyssnade till hackspettens hackande och småfåglarna som kvittrade i olika sånger om våren, i 45 min innan det var dags för mig att åka till jobbet. En lång dag med stängning väntade mig, men jag stålsatte mig och bestämde mig för att kämpa på så länge som kroppen och smärtan tillät mig.



Jag tackar vädergudarna för det vackra vårvädret som gjorde att vi kunde tillbringa nästan hela dagen ute på jobbet. Både på förmiddagen från 10.00 fram till lunch 11.20 och sedan från kl 13.15 tills barnen hämtades av sina vårdnadshavare. Vi serverade mellanmålet ute för första gången i år. Så underbart skönt för mitt smärtande huvud att få vara ute i friska luften och solen. Detta gjorde att jag fixade min arbetsdag bättre än förväntat.


Efter en middag bestående av rester och en pratstund med mina döttrar tappade jag upp ett skumbad. Sänkte sakta ner min kropp i det heta vattnet, nästan skållande hett, och låg sedan där och läkte.

Sedan fick sängen göra resten...