Den första riktigt bra dagen på tre veckor...

publicerat i Allmänt, Hälsa, Livet på gården, sjukdom;
Strax innan solen steg i horisonten och hela den molnfria himlen färgades i brandgula nyanser slog jag upp mina ögon. Jag visste redan då att det skulle bli en bra dag för mig. Den första riktigt bra dagen på tre veckor!

Varsamt väckte jag Örjan, klädde mig och gick ner för att rasta av hundarna i soluppgången. Solens strålar lyste upp vår gård.

Förmiddagens första kopp te/kaffe avnjöt vi i varsin solstol i den varma solen. Där tillbringade jag sedan några ljuvliga timmar medan Örjan jobbade på i trädgården.



Till lunch grillades kött och korv som vi såklart åt ute i den friska men samtidigt vårvarma luften. Tänk att detta är vårt liv nu. Och att vi helg efter helg kommer att kunna ha det så här fantastiskt så ofta som vädret tillåter. 



På eftermiddagen fick vi trevligt besök av Örjans gamla bekanta/min väns föräldrar som också har flyttat ut hit till Norra Finnö. 

Vi fick också lite gjort inne under kvällen. Städning, uppsättning av tallrikshylla och lite annan inredning. Men sedan landade vi i soffan och gäspade stort, den stora mängden frisk luft satte sina spår...


Efter en mysig kväll tillsammans med familjen kröp jag ner i sängen redan klockan 21. Då hade gäspandet maximerats och tagit över helt så jag var tvungen att erkänna mig besegrad...


Men oj vad underbart det var att få känna energin igen!! Fler sådana dagar välkomnas med öppna armar!


Påminner igen om det lilla hjärtklicket här nedan om du gillar detta inlägg ❤⬇️ Tack snälla du!









Ett friskhetstecken!!

publicerat i Allmänt, Djur, Hälsa, Hästliv, Livet på gården, sjukdom;
Vaknar och det första jag känner är ett illamående som sköljer över mig. Men jag har min förtröstan till att det är antibiotikan som är boven i dramat och förbannar den.

Jag klär på mig och upptäcker då att jag kan ta på mig sockorna utan att bihålorna smärtar. Så nu tackar jag den nyss förbannade medicinen med ett skamset leende.



Känner mig lite piggare än i torsdags och går därför ut och mockar i stallet. När jag kommer in igen väntar hundarna förväntansfullt på en liten promenad. Vi går omkring på vår tomt, bakom bodar och det gamla dasset (som numera är fyllt med ved). Jag gör några nya upptäckter och min kreativa sida väcks till liv. "Här skulle vi kunna göra si och här så..." Idéerna bubblar i mig. Nu är det jag som är förväntansfull, inför våren och sommaren på våra nya ägor.

Vi går in och jag kryper ner i soffan med en kopp te i min ena hand och den andra om Nova som snabbt lägger sig i min famn. Ludde lägger sig bredvid mig och jag känner ett lugn och ett hopp om att snart vara på benen på riktigt igen. Återhämtning av första klass.


Det är 9°C ute så jag flyttar ut mig till solstolen, trots att det är molndis, efter några timmar i soffan. Buster kommer jamande och hoppar upp i mitt knä. Han spinner högljutt och trampar med sina tassar innan han lägger sig ner och kräver att bli kliad och smekt på hals och huvud. Jag njuter av all den kärlek och ro som våra djur bjuder på.


Den friska luften fyller mina lungor. Men avsaknaden av solens värmande strålar får mig att längta in igen, vilket inte Buster verkar uppskatta. Han fick iallafall en mysig stund med mig i lite mer än en timme.


Jag får en idé till det platsbyggda badrumsskåp/hylla som vi ska bygga och går ut till magasinet för att leta reda på ett stort gammalt fönster som jag tänker kan bli skåpets dörr. Vi hade egentligen tänkt att det skulle vara ett öppet skåp/hylla men detta tror jag kan vara pricken över i:et. Jag ska precis gå ner för den lite vanskliga trappan för att hämta en tumstock och mäta fönstret när jag slinter med foten och formligen rasar ner för trappan. En sträckning i axeln känner jag av direkt. Men chocken är nog värst. Hjärtat rusar och slår hårt. Men jag landar på mina fötter efter att ha åkt kana ner för trappstegen. Gissar att jag kommer att få några blåmärken på ryggen...



Att jag är kreativ igen åtminstone i mina tankar är ett stort friskhetstecken. Nu är det nära! Snart mår jag som vanligt igen!!


Om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke så blir jag glad om du väljer att klicka på hjärtat här nedan ❤⬇️ Tusen tack på förhand snälla du!!

En dag i sorg & kärlek...

publicerat i Allmänt, Livet på gården, Recept;
Alla hjärtans dag
En dag som både står för kärlek och sorg för mig... 

Igår var det 8 år sedan som jag förlorade min älskade farmor. 8 år av saknad. Det gör fortfarande så ont.
Men farfar kom och hämtade henne på kärlekens största dag, så jag kan bara hoppas att hon har det bättre nu...


Vår Alla hjärtans dag 2019 firade vi med min egenkomponerade lasagne och varsin gåva. Jag hade köpt hjärtformade godisar till Örjan, Engla och Tindra. Och själv fick jag yoghurtdoppsde jordgubbar av Örjan, mina favvonaturgodisar. (Nä, jag vet att de inte är speciellt nyttiga och ingår absolut inte i min vanliga kost, men ibland måste en ju få "fuska" lite. )


Min lasagne, som jag glömde att fota, gick hem hos alla i familjen. Den är helt fri från gluten och annat som omvandlas till socker.

Sandras Zucchinilasagne

2 zucchini 
500 gram nötfärs 
Olivolja
1 förp. Färskost 
3 dl riven Gouda
2 ägg
2 msk tomatpuré 
Lökpulver
Vitlökspulver
Köttfärskrydda
Chilipulver 
Spiskummin
Salt

Gör så här:

Bryn köttfärsen i lite olivolja och blanda i tomatpuré, köttfärskrydda, spiskummin och chilipulver efter smak.

Skala zucchinin och hyvla sedan dem i långa skivor. Lägg två lager zucchini i en inoljad ugnsfast form. 

Blanda färskosten med 2 dl riven Gouda och två ägg. Krydda med salt, svartpeppar, lökpulver och vitlökspulver.

Klicka ut ett lager av hälften av oströran på zucchinin och sedan hälften av köttfärsen. Lägg på ytterliggare två lager med zucchini och resten sv oströran och köttfärsen. Avsluta med att strö över ca 1 dl riven Gouda. 

Grädda i ugnen på 225°C i ca 20 minuter, eller tills osten fått fin färg.

Avnjut tillsammans med en fräsch sallad.