vulkanskaslottet - Att äntligen kunna leva i nuet...

Att äntligen kunna leva i nuet...

Värmen i båten är tryckande när jag vaknar strax efter åtta. Jag öppnar upp cabindörren och sedan börjar jag att plocka bort sidorna på kapellet. Något svalare luft fläktar försiktigt in i båten. Örjan, Adam och Tindra sover fortfarande gott när jag går i land för att rasta hundarna. Solen skiner klart från en sommarblå himmel och jag bestämmer mig för att denna fredagen sen trettonde ska jag enbart njuta.

\n
\nEn liten stund senare ligger jag på rufftaket i min bikini och lyssnar igenom några Sommarpratare som jag missat, bl.a Stefan pappa till Ebba som omkom i terrordådet på Drottninggatan. Tårarna strömmade ner för mina kinder av medkänsla och sorg över att detta ens kunde hända...

\n
\nHela dagen låg jag där i solgasset, livet kändes ofattbart ljuvligt att leva. Jag var verkligen i nuet, något som jag annars kan ha svårt att finna ro i. Oron över ett skov, yrselattacker och framtidens ovisshet finns oftast med mig som en skugga, men inte igår. Detta kan såklart bero på att det var ett tag sedan (förutom yrseln) som jag drabbades av ett skov eller ens en påminnelse om ett skov. Min dagliga huvudvärk är lindrigare när jag kan anpassa mig mer efter mig själv och "vila"/träna när jag vill, än när jag jobbar. Så nu känns det som semester på riktigt!
\n
\nTack livet för att du gör det njutbart för mig att leva!!