vulkanskaslottet

\n
\nSolen sken redan på en helblå himmel utan ett endaste litet moln i sikte. Örjan vaknade precis innan jag gav mig iväg. Vilket var bra så att någon hade lite koll på att jag var ute och sprang på landsvägen, var min tanke.

\n
\nJag sprang mot Tyrislöt, en camping vid vägens slut. Vi hade bestämt att Adam kunde komma dit och hämta mig med sin båt ifall jag skulle orka springa hela vägen dit. Och det gjorde jag! Nästan exakt 8 km var det från Lagnö till Tyrislöt, en fin väg att motionera på. Jag sprang på 48.18 minuter och kände mig mycket nöjd när jag satte mig på bryggan och ringde till Adam. Inget svar. Jag ringde till Örjan som jag ju visste var vaken. Inget svar. Jag fortsatte att ringa dem båda några gånger till, innan jag reste mig upp och började att promenera tillbaka mot Lagnö.

\n
\nJag hade återigen gjort misstaget att inte ha med mig någon vätska och jag började bli väldigt törstig. Jag bestämde mig för att försöka lifta. Dock åkte alla bilar åt fel håll... Efter dryga 35 minuters promenad kom det tillslut en bil bakom mig. Jag sträckte ut armen och den sedvanliga liftartummen. Och när bilen precis passerade mig så bromsade den in och stannade. Självklart så fick jag åka med bort till Lagnö. Det var ett trevligt par i övre medelåldern från Katrineholm, som just skaffat sig en säsongsplats på Tyrislöt camping och de skulle till Söderköping för att handla. Jag vet inte när jag liftade senast, säkert i övre tonåren, men mer tur än så här kan en nog inte ha. Alltså att för det första få lift och för det andra med så trevliga människor.
\n
\nÖrjan hjälpte ägaren av båtplatserna med lite båtmek och Adam sov fortfarande när jag klev ombord. Men jag såg till att få liv i honom och dukade sedan fram frukost.

\n
\nDet blev en skön dag i solen, precis lagom varmt då det fläktade en del. Helt underbart! Huvudvärken som var lindrig när jag vaknade och halva dagen, stegrade lite på eftermiddagen. Men lite vila i solen hjälpte lite grann...en stund. Sedan slog den till med full kraft och jag fick flytta mig in till sängen. Nu var det härliga kluckandet från morgonen inte ett dugg härligt. Visserligen blåste det mer men har aldrig varit med om att det varit så hemskt jobbigt att bli påtvingad detta kluckande ljud som i min situation lät mer som dunder och brak. Jag lyckades ändå att slumra några gånger men vaknade hela tiden av att jag hade jobbig hjärtklappning, troligen pga något jag drömt. Och illamåendet sköljde över mig varje gång som en förbipasserande båt skapade svall, jag som ALDRIG annars blir sjösjuk.
\n
\nTyvärr så hade jag glömt mina starka skovtabletter hemma, så det fanns inget som jag kunde göra för att lindra smärtan. Dock så var det skönt att Adam och Örjan var ute på utflykt med Adams båt när jag blev dålig, så att jag fick vara ensam i en "tyst" båt...

Det blev en lugn filmkväll i båten för Örjan och Adam (när de väl kom tillbaka, de fick soppatorsk men lyckades lura motorn så pass att de tog sig hit till macken). Jag somnade tillslut och fick sedan sova gott hela natten. 

Åh snälla klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke ❤⬇️ Tack det värmer i mitt hjärta!