Äntligen händer det något!!
De har alltså, utan att jag behövt kämpa för det, valt att ta tag i min diagnosutredning. Jag och mamma har nu fått ett gemensamt inbokat besök hos mammas neurolog. Mamma har berättat för dem att ingenting görs för mig längre här i Östergötland och att jag känner mig otroligt frustrerad (eller just frustrationsbiten vet jag inte om hon sagt något om). Genetikern har tidigare sagt att jag borde be min neurolog här i Norrköping om en remiss till Uppsala för en second opinion. Men jag har inte riktigt vågat att be om det då jag inte längre känner mig bekväm med min neurolog och hens bemötande kring mina frågor och funderingar. Dessutom så ringer hen aldrig längre upp mig fast jag ber om en telefontid. Hens är, som jag berättat om tidigare, fast besluten om att jag endast lider av spänningshuvudvärk. Vilket inte alls förklarar mina skov och mina förändringar i hjärnan.
Håller nu tummarna hårt för att jag ska få fler svar efter besöket i Uppsala i mitten av november. För jag vet att de tar mina symtom och mitt mående på allvar. Där finns även alls proffsen inom radiologi, neurologi och genetik (det Dreamteam som hjälpt mamma och mig gällande mammas sjukdom Leukodystrofi).
Om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke så blir jag glad om du väljer att klicka på hjärtat här nedan så vet jag om inlägg som detta är intressant att läsa om... ❤⬇️ Tack på förhand! Kramar
Hoppas på lite fler steg på vägen nu då!!