Bitterhet byts ut mot tacksamhet...

"Blir du hemma idag?" Örjans ord får mig att vakna upp en aning ur min oroliga sömn. Jag hör mig själv viska jakande svar innan jag slumrar till en stund till. När jag vaknar nästa gång har det gått nästan två timmar. Jag försöker förgäves att sätta mig upp i sängen, huvudvärken är alltför påtaglig. Jag lyckas iallafall att ringa till jobbet och sjukanmäla mig. Ligger sedan kvar i sängen (som om jag hade något val). 

Blåsan tvingar mig tillslut upp och jag märker att smärtan minskat en aning i styrka. En kopp te och en värktablett (Panocod) senare mår jag ännu lite bättre. Jag sätter mig i kökssoffan och lyssnar på en ljudbok (Malou von Sivers "Mitt hjärtas oro". Bredvid mig ligger Buzter och spinner högljutt och njutningsfullt när jag klappar honom. Han skänker mig ro i mitt sinne och min bitterhet över livet med ständig smärta suddas sakta ut till att bli knappt märkbar. Istället känner jag en glädje och tacksamhet växa fram i takt med att värktabletten ger verkan, över att skoven kommer alltmer sällan och går över snabbare och snabbare. 



Jag får i mig en hyfsat stor portion blomkålsris med laxgryta och sallad som blev över häromdagen. Mätt och belåten går jag ut och samtalar lite med hästarna och grannens får. Alla verkar de vara nöjda med sina liv som de gräsätande djur de är. Det är iallafall vad jag önskar att de kunde berätta. 







Efter råd från flera vänner ger jag mig ut på en promenad i skogen, eller promenad och promenad mer sakta lunk. Att utforska vår närmsta omgivning med en ljudbok i öronen är nog det bästa jag gjort på länge. Vacker miljö gör gott för själen. Blev dock lite nervös när jag upptäckte stora vildsvins gropar och färsk spillning från detta djur. Går över till skogen där de fina rådjursögda tjurarna går. De brukar vara skygga men inte nu, de var tvärtom otäckt närgångna och förföljer mig trots att jag försöker skrämma dem lite med en mindre nedfallen trädstam. Skrattar åt min egen panik när jag väl är ute ur hagen.






Hittar tre stycken fyrklöver längs vägkanten på vägen hem. Lite extra tur är aldrig fel! Vad jag önskar mig? Det är såklart hemligt. 

Spenderar kvällen med min tre favoritkarlar, Adam, Örjan och pappa. Huvudvärken mildras mer och mer för varje timme som går. När jag kryper ner i sängen strax efter 21 gör jag det med ett leende på mina läppar. 


Hoppas att du väljer att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke ❤⬇️ Tusen tack på förhand snälla du!! 






2 kommentarer publicerat i Allmänt, Djur, Hälsa, Hästliv, Livet på gården, sjukdom;
Taggar: B-ponny, Bitterhet, Diagnosutredning, Extrem huvudvärk, Hästar, Hästliv, Katten Buzter, Kattunge, Kronisk smärta, Livet på gården, Neurologisksjukdom, Panokod, Skov, Smärtlindring, Tacksamhet, c-ponny, fyrklöver, tjurar, vacker skogsmiljö, valack
#1 - - Anonym:

Att vara nöjd för det "lilla", är viktigt😍/ Mikaela

Svar: ❤❤❤
Sandra Vulkan

#2 - - Mamma 🍁🍁❤❤:

Fina bilder 🍁🍁🌺🌺🍂🍂 men akta dig för tjurarna 🐮🐮. Kram ❤

Svar: De är snälla men ändå lite otäckt... 😂❤
Sandra Vulkan