vulkanskaslottet

När alarmet ringde stängde jag genast av det och puffade lite lätt på min älskade make så att han inte skulle försova sig. Dock somnade vi båda om och jag vaknade med ett ryck strax efter 06.00. Väckte Örjan igen som fick brått till jobbet. Själv lyckades jag somna om efter att jag ringt till jobbet och meddelat att jag inte kunde komma på grund av hög feber (närmare 40°) och misstänkt bihåleinflammation. Sov ytterligare ett par timmar och vaknade sedan av att Örjan ringde och frågade hur jag mådde. 

Fick i mig lite havregrynsgröt till lunch som jag fick behålla. All tidigare vätska under fm vände snabbt... Antar att den febernedsättande tabletten gjorde sitt för behållningen av maten.

Pratade lite med mamma i telefon, hon var också dålig och vi förtjänade både den vila som vi gav oss. Mamma frågade om det kändes tråkigt att ligga sjuk långt ifrån staden. Men jag bara njuter av tystnaden som råder här ute och ligger i sängen och kollar ut över hagen och viken med det krusande vattnet. Vinden ven utanför men här inne var det behagligt. Dock så låg jag nedbäddad under ett tjockt varmt täcke med tjock tröja och byxor... Febern fick mig att frossa lite.

Kärleken till vårat hem sprider glädje i min kropp och mitt sinne. Tänker på ett citat från Tomas Sjödins bok "Den som hittar sin plats tar ingen annans." Citatet som passar så bra in på mina känslor lyder:

Mycket vila blev det under gårdagen, och det gjorde mig nog gott. Dock så mår jag tyvärr bara sämre och sämre... Måtte det vända snart!!

Om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke så blir jag glad om du väljer att klicka på hjärtat här nedan ❤⬇️ Tusen tack!!