Huvudvärken börjar bråka...

"Åh nej, jag vill verkligen inte!!" var min allra första tanke när jag vaknade igår morse. Huvudvärken var skarpare än min dagliga smärta och jag kände mig seg i kroppen. 



Egentligen började smärtan stegra sig lite redan i fredags. Då tänkte jag att det var på grund av att jag inte hunnit ned någon morgonträning, eller hade iallafall en förhoppning om att det var så. Men när smärtan är skarpare redan när jag slår upp mina ögon är det oftast ett tecken på att ett skov startat. Det känns som att detta isåfall kommer alldeles för tätt inpå det senaste skovet som jag hade i december. Nästan exakt en månad sedan. 








Det ljuvliga vädret lockade mig ut, så jag gick ut med hundarna, som var de enda som var vakna tillsammans med mig. Funderade på om vi skulle ta en kortare promenad eller om vi skulle powerwalka ut till Tyrislöt. Det blev powerwalken som vann med motiveringen att det nog skulle göra mig mest gott och att jag alltid kunde ringa efter Örjan om min ork skulle överge mig helt. Det visade sig vara ett utmärkt beslut. Jag fylldes av energi och ville egentligen aldrig stanna. Det blev ca 1 mil sammanlagt, då vi vek in på några småvägar och då förlängde sträckan.



När vi kom hem var Örjan i full fart att såga ner halva syrenhäcken som fått växa vild alltför lång tid. Jag lastade kärran med grenarna som vi sedan gjorde en brasa av i ena hagen. 


Vi jobbade och slet. Gick in och åt en brunch vid halv två. Tindra och Örjan jobbade vidare medan jag och hundarna tog vår andra powerwalk denna dag. Vi gick ut till Uvmarö och hamnade lite av en slump på vandringsleden i skogen. Sååå himla mysig skogsrutt. En smal slingrande stig i terräng var en lisa för hela mig. Dock fick vi gå på fort och till och med springa lite för att solen var på väg ner.


Tipsar varmt om denna led!!

Träffade en väldigt trevlig kvinna som bor ute på Uvmarö som var nyfiken på var vi bodde. Jag bekräftade hennes misstankar om att jag var en av de nya ägarna av Ekö gård. Vi pratade på tills det var mörkt ute och jag och hundarna behövde fortsätta hemåt. 

Eldhögen stod, som önskvärt, i lågor när vi kom tillbaka till vår fina gård.


Det blev en lugn kväll i soffan. Jag gick och på mig hyfsat tidigt med den återkommande stegrande smärtan som kompanjon, dock betydligt mildare än under morgonen.


Glöm inte att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke ❤⬇️ Tack snälla!!
2 kommentarer publicerat i Allmänt, Hälsa, Livet på gården, Natur, sjukdom, träning;
Taggar: Ekö, Sankt Annas skärgård, Tyrislöt, Uvmarö, blå himmel, brasa, elda ris, livet på gården, powerwalking, smartwatch, soluppgång, stegräknare, trädgårdsskötsel, vandringsled, vulkanskagården
#1 - - Anonym:

Mysigt❤ Vi kan väll gå denna led någon gång?/ Mikaela

Svar: Självklart!! vore ju super mysigt!
Sandra Vulkan

#2 - - Mamma ❤:

Kram 💕

Svar: Kramar ❤❤
Sandra Vulkan