Vit som ett lakan & tryckande huvudvärk...

Varning! Detta inlägg är inte för känsliga personer. 

Jag vaknade nästan prick åtta igår morse, verkar som om min kropp numera är inställd på just den tiden. Iallafall de gånger då jag inte varit uppe extremt sent. Detta har ju pågått under många år med avbrott frpn när min kropp krävde ovanligt många timmars sömn under mina sämsta månader. 

En skarp smärta i huvudet var ett faktum, dock en annan sorts smärta än den som jag får vid skov. Jag misstänker nästan med säkerhet att denna smärta beror på järnbrist. Varför ska jag nu förklara. I lördags morse fick jag min mens. Det började lite lätt men på eftermiddagen blödde jag mer än vanligt, speciellt då det var första mensdagen. Jag tänkte inte så mycket mer på det då. Sedan igår morse när jag låg och vaknade till så kände jag att det började rinna ur mig, trots min menskopp. Snabbt upp ur sängen i hopp om att lyckas rädda de vita sängkläderna, men nej... försent. 

Jag har aldrig någonsin behövt springa på toa så ofta som jag fick lov att göra igår. Sista gången forsade det ut så mycket blod ur mig så att jag höll på att svimma när jag skulle resa mig från toalettstolen. Vit som ett lakan, yrslig och med tryckande huvudvärk bäddade jag ner mig i sängen efter en varm dusch. Undrar hur mycket blod jag har förlorat under dessa två dagar. Betydligt mer än normalt iallafall det är jag 100% säker på.

Det är märkligt att jag inte har någon magont alls, ingen molande menssmärta som jag brukar kunna ha åtminstone de första dagarna. Dock så är magen rejält svullen.

Idag är det jag som ringer Geria vårdcentral och ber om att få komma och lämna järnprov. Tänker även försöka få dem att beställa prov på lite olika vitaminer och mineraler för att se om jag lider av brist på något annat än bara järn. 


Från blå himmel och sol i lördags till grå himmel och snö igår. Det växlar fort nu. 

Vi hann med lite jobb ute även igår, med rensning i syrenhäcken och eldning av riset. Dessutom firade vi att julen är slut med lite go fika och kraschning av våra pepparkaksskapelser.


Ett par raska promenader med hundarna blev det också (inte fullt lika rask på eftermiddagen som på morgonen av förklarliga skäl), den ena tillsammans med Tindra och Avicii. Utforskade nya stigar och vägar. Längtar mer än någonsin till våren och värmen nu, så att jag kan ge mig ut på behagliga löprundor utan tjocka kläder.



Klicka gärna på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke ❤⬇️ Tusen tack!!
#1 - - Anonym:

Usch, hoppas på järnbrist, så att det går att åtgärda😍/ Mikaela

Svar:
Sandra Vulkan