vulkanskaslottet

Fy tusan vad jobbigt det var igår att se mig själv i spegeln i provrum efter provrum i stadens butiker...

Vad är det egentligen för belysning de har i klädbutiker nuförtiden?? Varenda liten cellulit och skavank på kroppen framträder i rampljuset, totalt ovälkommet och onödigt enligt mig.

Och dessa speglar, är det verkligen vanliga speglar eller har de lånat dem från Skrattkammaren på Gröna Lund? För så som jag ser ut i dessa speglar ser jag inte ut hemma i våra egna.

Jag hade precis börjat förlika mig med min egen spegelbild. På hotellet som jag bodde på i helgen såg en sig själv i en megastor spegel när en stod i duschen. Och den bilden fick mig inte att drabbas av depression och ångest så som gårdagens shoppingrunda fick mig att må, utan snarare en obekant nöjdhet. 

Örjan frågade på vägen hem varför jag var så tyst och då rann det över och jag svor ut min ilska över min kropp som förändras i fel riktning trots bra mat och relativt hård träning. Denna jobbiga känsla satt i länge och fick mig att efter middagen ge mig ut på en 7.5 km lång löprunda. Försökte intala mig själv att anledningen var för att träna inför torsdagen då jag ska springa Vårruset för andra året i rad. Men tyvärr så var nog anledningen mest kroppsfixeringsångest...

Nästa gång så ska jag köpa plagget oprovat och prova det hemma istället!

Jag är inte ute efter komplimanger eller tips & råd med detta inlägg utan detta är bara en ärlig reflektion av min dag som påverkade mig mer än vad jag önskar.... Kanske en insikt som kommer att leda till försoning med mellan mitt inre och mitt yttre och skapa harmoni och balans.

Klicka gärna på hjärtat här nedan oavsett vad du tycker om mina tankar och känslor, det kan nämligen hjälpa någon annan att hitta hit som kanske behöver få läsa och känna igen sig...

❤⬇️

Tusen tack på förhand snälla du!