vulkanskaslottet

Jag borde väl inte bli chockad och förfärad över detta men jag tror gott om mänskligheten och tror på riktigt på medmänskligheten.

Men i fredags när mina döttrar åkte tåg på väg upp till Enköping blev Tindra riktigt dålig. Hon fick oerhört ont i magen, hon låg och grät hysteriskt av smärta. Engla ringde mig och förklarade situationen, och undrade vad hon skulle göra. Enligt Tindra påminde det mycket om när hon för ett år sedan blev hämtad av ambulans här hemma med misstanke om bråkig blindtarm. Den gången fick vi inte något säkert svar på vad det berodde på, tarmvred eller blindtarmsbråk ev.

Strax innan Tindra fick så ont hade hon skrivit till mig om att hon hade magont och att hon var kissnödig hela tiden. Så jag funderade ju även på om det kunde röra sig om njurvägsinflammation, som jag själv haft några gånger och vet hur in i helsike ont det gör i magen.

De hade nu när Engla ringde 20 minuter kvar tills de skulle vara framme i Västerås där de skulle bli hämtade. Jag bad Engla att om konduktören kom fråga om de kunde efterlysa någon sjukvårdskunnig på tåget. Vi la på men hade kontakt till och från. När det var 4 minuter till Västerås ringde Tindra mig och skrek hysteriskt att hon hade fruktansvärt ont och ville att jag skulle komma genast (vilket såklart inte var realistiskt möjligt). 

Under hela denna tid var det inte någon endaste person i tågvagnen som gjorde något alls. Ingen som frågade om de behövde hjälp. Ingen som ens brydde sig om att erbjuda ett tröstande ord... De kan inte ha missat Tindras gråt och panik. Vem blundar för ett barn som gråter av smärta??

(Konduktören kom tyvärr inte under denna stund.)

Som tur var så var det med stor sannolikhet inte blindtarmen utan ett tarmvred eller något med njurarna (ska undersökas vidare då hon hade lite lågt kaliumvärde). Hon kunde åka hem till sin storasyster under kvällen och mår nu bra. Remiss skickas till vårdcentralen för vidare koll.