vulkanskaslottet

Jag måste erkänna att jag inte alltid är världsbäst på att lyssna in min kropp, utan jag ger oftast allt eller inget.

Under den senaste tiden har jag verkligen satsat hårt på inget-sidan. Vilket på sätt och vis skulle kunna vara ett sätt att lyssna in kroppen på. Men det har egentligen enbart handlat om att jag mått för dåligt för att klara att träna med min förkylning tätt följd av min elaka hosta. Däremellan lyckades jag dock att tränga in några intensiva yoga pass där jag såklart gav allt.

Men igår åkte jag till Yoga Yama för ett yoga pass med motivation att inte ge allt. Och jag lyckades över förväntan! Jag lät kroppen bestämma tempo och intensitet, jag på riktigt kände in hela min kropp. Jag nästan svävade därifrån ända fram till jobbet, fylld av ny energi och en ny självinsikt. Mycket tack vare fina Marja, en av mina otroligt kloka, skickliga och rogivande yoga lärare, som igår ledde vinyasa klassen.