Vart är min livslust?
Jag borde njuta av att ha dagar utan några "måsten", att bara vara och må gott av att ha hela familjen samlad här hemma. Men tyvärr så gör jag inte det. Livsglädjen som jag brukar känna är som bortblåst. Jag känner en ensamhet som är svår att förklara, som får mig att gråta om och om igen...
Vet inte om det kan bero på att årsdagen av min sjukdom närmar sig, kanske är det så. Påminnelsen om hur allt startade och sorgen över att jag inte är frisk än. Att fortfarande efter nästan fyra år levs utan en fastställd diagnos, ovisshetens plåga om framtiden...
Tankar om mitt liv, mina livsval jag gjort, sånt jag inte har kunnat påverka och vad som komma skall, trängs inom mig.
Jag vill få tillbaka min livslust, min energi, min glädje över allt jag har...
Jag tror att det viktigaste är att du har hittat ett sätt att hantera din sjukdom. Att få en diagnos gör inte alltid att det är lättare att behandla. Samma sak som att vi som arbetar med barn inte behöver en diagnos på dem för att bemöta dem på bästa sätt. Kram Tori