Covid-19 testad & Skuldkänslor...
Hade förhoppning om att vakna och mirakulöst nog må bra, men jag blev besviken, sviken av min egen kropp...
Yrseln var lika kraftig, illamåendet hängde som en tung dimma över mig, huvudvärken satt som en metallhjälm runt min skalle och orkeslösheten hägrade i min trötta kropp. Och andningen var ansträngd och jag blev andfådd vid minsta lilla ansträngning.
10.25 hade jag tid för provtagning för att se om jag har Covid-19. Så Örjan och jag åkte in till Vrinnevisjukhuset i Norrköping, vi var som oftast ute i god tid. När jag satt utanför manskapsboden, där provtagning skedde, var det flera andra patienter som kom och gick och ingen av dem visade några tecken på några symtom. Jag var alltså den enda som såg hängig ut. Själva provet var faktiskt värre än jag föreställt mig. För er som inte vet så tas provet långt inne i näsan med en lång tops. Låter kanske inte så farligt. Men det brände och gjorde oväntat ont. Det som var positivt var dock att det var över ganska så fort.
Provsvaret kommer om 2-4 dagar. Så det är en kortare väntan i ovisshet. Detta ställer även till det en del för de övriga i familjen som får ändra några av sina planer tills vi vet om vi har Covid-19 i familjen. Detta ger mig extremt dåligt samvete och massor av skuldkänslor. Jag vet, det är inget som jag kan rå för, men det återigen mitt mående som sätter käppar i hjulet för andra.
Yogapose of the day:
